Vetenskapsrådet
" Forskning är att se vad alla sett och tänka vad ingen annan tänkt."
- Albert Szent-Gyorgyi
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
December 2009 Nr 9

Vad hoppas du på från klimatkonferensen i Köpenhamn?

Tentakel har frågat fem klimatforskare om FN:s pågående klimatkonferens i Köpenhamn den 7-18 december 2009.
– Klimatet är inte konstant med tiden utan förändras naturligt, men nu ökar vi koncentrationen av växthusgaser i atmosfären vilket kommer att förstärka växthuseffekten.
Problemet blir riktigt stort med tanke på den hastighet som klimatsystemet förändras på i koppling mot den ökande befolkningsmängden på vår jord.
 
Det i Köpenhamn uppsatta målet med en temperaturstegring på max 2 grader är ett utmärkt mål. Ingen vet vad detta egentligen betyder, men alla förstår att det innebär att ett åtgärdsprogram måste sättas in snarast. EU måste vara modiga och utgöra ett gott föredöme och för att skapa trovärdighet inför U-länderna.
 
USA är det stora frågetecknet i sammanhanget. Obama har en närmast omöjlig roll att förena utrikespolitik med inrikes förväntningar. Motsvarande problem finns naturligtvis även i andra länder, men USA måste vara med i ett kommande avtal. Om Köpenhamnsmötet åtminstone leder till att alla enas kring problemets art och storlek så finns förutsättningar för att senare uppnå ett avtal om globala utsläppsbegränsningar. Men jag hoppas givetvis att politikerna har kurage nog att löpa hela linan ut med ett färdigt avtal redan nu i Köpenhamn.
Per Holmlund - Professor i glaciologi, Stockholms universitet
– Jag skulle önska att man kommer fram till ett klimatavtal genom vilket världens utsläpp av antropogena växthusgaser minskar med 50 procent till 2050. Då finns det i alla fall en rimlig chans till att man förhindrar en skadlig uppvärmning av jorden – även om det inte är en garanti.

Tyvärr så tror jag chansen är liten att ett sådant avtal blir verklighet i Köpenhamn. Förhandlingsläget känns väldigt svårt då i-länderna inte riktigt verkar vilja ta sitt ansvar och u-länderna måste begränsa sina utsläpp utan att deras framtida utveckling hindras. För närvarande tycks ett flertal länder ägna mer kreativitet åt att presentera just sin plan för framtiden i så positivt ljus som möjligt, jämfört med vad de verkligen ägnar åt att reducera eller begränsa utsläppen. EU-länderna bör kunna minska sina utsläpp med 20-30 procent fram till 2020. Inom EU måste vi också fortsätta satsa resurser på att utveckla energisnål, lättillgänglig teknik.

Annica Ekman - Forskare vid meteorologiska institutionen på Stockholms universitet
–Som forskare i paleoekologi vet jag att klimatet har förändrats enormt över tiden. Att vi lever under en tid av globaluppvärmning som delvis beror på utsläpp från mänskliga aktiviteter är i dagens läge vetenskapligt väl grundat. Tyvärr sprider medierna motsägande information som förvirrar allmänheten. Många blir därmed passiva och omotiverade. Klimatkonferensen i Köpenhamn är utan tvekan en historisk händelse i frågan, och kan medverka till att sprida mer entydig kunskap om klimatutvecklingen.

Men avtalen som politikerna och världens medborgare hoppas på räcker inte för att dessa löften ska nås inom kort tid, så att trenden mot varmare klimat bryts. Det är mycket osannolikt om inte krav ställs om uppföljning och "bestraffning". Dessutom behövs enorma politiska ansträngningar för att hjälpa människor att välja en "utsläppssnål" livsstil, till exempel utveckla (eller återutveckla!) transportmedel som uppmuntrar kollektiv trafik (t.ex. tåg) för att minska onödig privat biltrafik. Den enskilda individen vill och kan förändra sina dagliga vanor om informationen den får är entydig och regeringarna hjälper till med byggandet av ett utsläppssnålt samhälle och infrastruktur. Alla bör känna sig ansvariga.
 

Marie-José Gaillard - Professor i botanik och paleoekologi, Högskolan i Kalmar
– Klimatkonferensen i Köpenhamn kan vara steget där världens olika nationer kommer närmare varandra vad gäller utsläpp av skadliga gaser och deras påverkan på klimat och miljö. Men förhoppningsvis börjar man också diskutera den större frågan som ligger bakom de ökande utsläppen, nämligen den skenande demografin och obalansen i välstånd mellan olika världsdelar.

Här finns en svår pedagogisk fråga – hur kan vi i den gynnade delen av världen neka andra delar av världen ökat välstånd? Olika modeller för detta diskuteras, men mest i form av olika protokoll för minskade atmosfäriska utsläpp av kol. Med detta undviker vi egentligen huvudfrågan – hur klarar vår planet av en befolkningsökning till 9 miljarder, som är ett troligt scenario om 30 år? Efterfrågan på vatten, mat, och energi (det vill säga kolutsläpp) kommer att öka med minst en tredjedel om välståndet ökar per capita. Detta låter sig knappast göras utan att den rikare delen av världen sponsrar de fattigare delarna med kapital och teknik i mycket större utsträckning än vad som görs idag.
 
Personligen är jag osäker på hur potent koldioxiden är som klimatuppvärmare. Att den har betydelse anser jag vara klarlagt, men det är även ganska tydligt att övriga delar av klimatsystemet, inklusive solens egen variabilitet spelar viktiga roller. Ändå anser jag att det är viktigt att nu sätta ned foten, och dra ned utsläppen. Risken att vi människor bidrar till global uppvärmning och ändrade klimatförhållanden är så stora att vi bör ta dem på allvar. Dessutom ökar utsläppen av kol kolsyrehalten i haven, vilket ger marina försurningsproblem, och potentiella ekologiska katastrofer.

Veijo Pohjola - Professor i naturgeografi, Uppsala universitet
– Resistens- och klimatfrågorna delar flera gemensamma utmaningar. Båda är växande problem som berör alla. En annan gemensam aspekt är att hur man hanterar problematiken på andra sidan jorden kan spela stor roll för oss i Sverige.
Inför klimatkonferensen är min generella förhoppning att de vetenskapliga argumenten ska få spela en större roll än de politiska, ofta mer kortsiktiga och egoistiska argumenten.

Jag hoppas också att uppmärksamheten kring klimatfrågorna ökar medvetenheten kring andra miljöproblem, till exempel miljögifter, men det finns också en risk att det blir ett konkurrensförhållande om såväl uppmärksamhet som resursfördelning, och det är i så fall synd. Kemikalieproblemen blir inte mindre för att vi samtidigt måste hantera en klimatförändring.

Joakim Larsson - Forskare vid Göteborgs universitet
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.