Trygghet för doktorander ger forskningskvalitet

Kravet på doktorandanställning möts ofta med hårt motstånd från seniora forskare vilka menar att låga löner ger fler doktorander till den egna forskningsmiljön. Men låglönekonkurrens leder inte självklart till en väldimensionerad forskarutbildning. På Göteborgs universitet har kravet skapat rädsla för att den nationella konkurrenskraften äventyras. Men det mer framgångsrika Lunds universitet har dubbelt så många doktorandanställningar. Detta beror på att framgångsrik forskning genererar forskningsmedel. Vilket används till att rekrytera nya generationer forskarbegåvningar genom att erbjuda goda villkor. Trygga anställningsvillkor och bra löner för bör ses som en konkurrensfördel snarare än ett hot.

Hobbydoktorander ett ideal

Förr fanns horder av doktorander på varje institution, i bästa fall underbetalda, ofta helt utan finansiering. Detta hobbydoktorandsystem med varierande kvalitet avskaffades med högskolereformen 1998, men är fortfarande många seniora forskares ideal. Forskarutbildningen professionaliserades, men medförde att många forskningsmiljöer fick en för låg kritisk massa. Utsikterna att framgent nå större volymer är små.

Att fortsätta bedriva bristfälligt organiserad forskarutbildning som förlitar sig helt på närmiljön är därför olämpligt. Doktorandkurser som endast läses av institutionens egna doktorander kombinerar hög kostnad med låg kvalitet och oregelbundenhet. Blicken behöver lyftas från den egna institutionen till fakulteter och nationell nivå. Nationella nätverk liksom lokal samverkan mellan ämnen behöver etableras.

Kurser på hög nivå behövs

Ett högkvalitativt, spetsigt och varierat utbud av kurser kan skapas genom att starka forskningsmiljöer ansvarar för nationellt utannonserade kurser. Detta kombineras lämpligen med ett basutbud på fakultets- och universitetsgemensam nivå. Om detta saknas är risken stor att doktorander huvudsakligen får läsa på avancerad nivå. En sådan trend är redan tydlig som konsekvens av Bolognareformen. Detta är olyckligt eftersom doktorander bör läsa starkt forskningsanknutna kurser på en betydligt högre nivå än de kurser som ges på avancerad nivå. Biträdande handledare bör sökas nationellt när så krävs för att få specialistkunskap, och nationellt samlande ämneskonferenser bör införas. Förbättrade anställningsmöjligheter efter disputation är en annan fördel med nätverksbyggande. Trygghet för doktoranden och forskningskvalitet går hand i hand.

Doktorandutbildningen är grunden för svensk forskning 30 år framåt i tiden. Att erbjuda goda villkor, med nationellt samordnade forskarutbildningar av hög kvalitet är receptet för att svensk forskning ska nå internationell framgång. Doktorandernas och forskningspolitikens intressen sammanfaller i detta. Seniora forskares nostalgiska konservatism däremot undergräver den under rådande förhållanden mest rimliga och framgångsrika strategin för forskarutbildning och forskning.