Vetenskapsrådet
"Att bevis inte finns, är inte bevis på att något inte finns."
- Sir Martin Rees
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
April 2009 Nr 3

<span class="bldtextfoto">Foto: Anna Nikolopoulos</span>Anna Nikolopoulos arbetar med fysisk oceanografi, men skulle gärna göra mer grundforskning.

De gick till näringslivet

<span class="bldtextfoto">Foto: Privat</span>Simon Fredriksson ser sin egen idé utvecklas i företag.

Fem av de 22 postdoktorer som Vetenskapsrådet skickade ut första omgången 2003 har lämnat akademin. Här berättar några av dem varför.
Inte jaga publikationer, utan systematisera, skala upp och göra på riktigt. Simon Fredriksson var postdoktor på Stanford University i Kalifornien. Idag är han tillbaka i Uppsala och forskningschef på företaget Olink.

– Jag ville göra teknik utifrån de idéer jag hade, och då är det inte viktigt om det är inom universitetet eller industrin. Det handlar om mognadsgrad, i de sista faserna gör man det bättre inom industrin.
 

Grundade företag

Simon Fredriksson utvecklade Proximity Ligation Assay – en metod för proteindetektion – redan som doktorand och 2004 var han en av grundarna av Olink.
– Det har alltid varit så lovande att jag inte velat släppa det för att göra något annat.
 
Fördelarna med att göra postdok är många tycker han. Det ger nya perspektiv och ett bra kontaktnät. Man lär sig nya tekniker och får upp ögonen för spin-off och tillämpningar. Och så tar man nya kunskaper med sig hem, vilket är bra för svensk del.
 
När Simon Fredriksson sökte postdoktorsstipendium från Vetenskapsrådet var han redan antagen till Stanford, men tycker ändå att bidraget var väldigt värdefullt.
– Det är viktigt att ha pengar i bagaget; inga pengar = ingen frihet.

Ser nyttan direkt

Martin Janson var postdoktor vid University of California, men efter mer än tio år inom samma ämne valde han sedan att byta karriär.

– Jag kunde helt enkelt inte motivera mig själv till att fortsätta med den typen av forskning. Grundforskning inom fysik är en rätt speciell verksamhet, det är hårt och samtidigt i högsta grad chansartat.
 
Idag arbetar han på RaySearch i Stockholm med dosplaneringssystem för strålningsterapi och ser en mer omedelbar nytta av sin forskning.

Blandade arbetsuppgifter

Anna Nikolopoulos är forskare på AquaBiota Water Research, ett svenskt dotterbolag till Norsk Institutt for Vannforskning (NIVA). Hon håller på med fysisk oceanografi och tycker det bästa med företaget är det nära samarbetet med marinbiologer och blandningen av arbetsuppgifter.

– En stor del är uppdrag från Naturvårdsverket och länsstyrelser, vi ger underlag för beslut. Man blir länken mellan grundforskare och beslutsfattare. Det känns bra att kunna bidra med kunskap.
– Men jag skulle gärna ha en fot kvar i den akademiska världen och sedan fylla på med uppdrag.

Hon tycker att det är viktigt att alla unga forskare får möjligheten att vara postdoktor.
– Det ger jättemycket att prova att stå på egna ben. Det var fantastiskt, men tillbakavändandet var svårt, man hinner helt enkelt inte få ut sina resultat i tid för att kunna söka fortsatta bidrag.

Anna Kjellström

Datum: 2009-03-30
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.