
Jag hade den perfekta handledaren – Håkan Wennerström på Fysikalisk kemi 1 vid Lunds universitet. I början träffades vi varje vecka och han gav mig råd om projektet, val av kurser och konferenser. Gradvis började han uppmuntra mig att skriva artiklar, vara oberoende och samarbeta med andra personer. I slutet av doktorandstudierna hjälpte han mig att välja rätt nästa steg i min karriär med hänsyn tagen till mina färdigheter.


Av egen erfarenhet vet jag att det är viktigt att ha handledaren lätt tillgänglig för att kunna diskutera och ha som bollplank för idéer. Jag tycker bättre om det svenska sättet med en plattare hierarkisk mentalitet som jag upplevde på Chalmers, än det mer hierarkiska system som jag upplever här i USA på UC San Diego, där hög titel starkt korrelerar till mindre tillgänglighet.


Eftersom jag själv är handledare har jag märkt att denna balans varierar mycket från student till student och inte alltid är så lätt att hitta. Varje student behöver individuell handledning – och de är annorlunda än handledaren. Dagens studenter värderar helt andra saker än när jag själv var doktorand. Tiderna förändras. När jag påbörjade min forskarutbildning visste inte alla hur man använder e-post och vi fick gå till biblioteket för att kopiera forskningslitteratur.

