Länge leve excellensen!

Därför är det alldeles nödvändigt för ett land som Sverige att kraftsamla. Många har tagit fasta på detta och utvecklat olika vägar för att uppnå detta. Ett av de första exemplen var Swedish Brain Power, där flera tunga finansiärer (Vårdalstiftelsen, Vinnova, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, ISA, SSF och KK-stiftelsen) gemensamt bildade ett konsortium och ekonomiskt investerade 100 miljoner kronor i en stor forskningssatsning. Den var unik, inte bara för att flera finansiärer samarbetade utifrån sina olika målsättningar, utan också för att många framgångsrika forskare från olika delar av landet såg styrkan i att samarbeta. I det här sammanhanget kan man också påpeka vikten av en tung och dedikerad ledare som kan samla de bästa förmågorna och få dem att arbeta i samma riktning.

Halvtidsutvärderingen av Swedish Brain Power visar att det varit en succé. Många andra goda exempel har följt på detta, Linnémiljöer och Berzelii Centra för att nämna några. Även i Europa satsar man på att skapa antingen reella eller virtuella miljöer där samarbete mellan olika parter är påbjudet. Det senaste initiativet från EU är skapandet av EIT, European Institute for Innovation and Technology. För att skapa innovation vill man stimulera miljöer där forskning, utbildning och industri samarbetar över nationsgränser. Man eftersträvar inte att bygga nya byggnader, utan i första hand ett samarbete som bygger på mänskliga relationer.

Ett annat exempel är kluster av starka forskningsmiljöer, som i Lund – om den europeiska spallationskällan ESS byggs där i närheten av MAX-lab. Fördelarna är att man samlar både resurser och kompetens på ett och samma ställe. Dessutom uppstår kreativa mötesplatser för nya tankar och innovationer att växa fram.

Men när allt verkar gå i rätt riktning slår den till, den svenska kungliga avundsjukan! För även om alla har varit överens om att man måste fokusera, profilera och göra riktade satsningar så har man kunnat se hur vissa universitet varit mer lyckosamma än andra. Det skvallras i de akademiska korridorerna om Lunds framgångar, och varför man utöver detta skall stödja en ESS-satsning. Jag har fått höra att det inte fanns en fysiker utanför Lund som tyckte det var en bra idé att ESS skulle hamna i Lund. Detta hoppas jag är förtal, i alla fall har KTH officiellt tillstyrkt att detta vore bra för Sverige.

Vetenskapsrådet har i den senaste forskningspropositionen fått stora satsningar inom speciella områden av vikt för Sveriges konkurrenskraft. Det finns många som tycker de är alldeles för snäva och riktade. Jag har en viss förståelse för att statsmakterna vill "gynna" vetenskapsområden som man tror kan stärka landets konkurrenskraft, men det ena utesluter inte det andra. Skall vi lyckas finns det inga genvägar, det behövs både grundforskning och behovsstyrd forskning. Vi måste bortse från lokala intressen och samarbeta över alla vetenskapsområden. Vårdalstiftelsen har varit framsynta och samarbetat med många finansiärer men man har också visat på betydelsen av tvärvetenskap. I ordet tvärvetenskap ingår då inte bara etablerade vetenskaper utan nya delar som kan främja forskningen, till exempel hur man skall få ut nya forskningsresultat i vården genom anhöriga.

Jag känner en viss oro för just vårdforskningen. Även om Vetenskapsrådet fått 70 miljoner kronor på fyra år att satsa på vårdforskning motsvarar det bara vad Vårdalstiftelsen satsat per år. Inte heller medicinsk teknik är ett prioriterat område, vilket har förvånat många. Att bygga upp långsiktigt hållbara nationella strukturer för tvärvetenskaplig och patientnära forskning inom vårdområdet är vitalt för att stärka innovationskedjan. Vi har en unik miljö i Sverige, låt oss ta vara på den och fortsätta bygga excellenta miljöer!