Vetenskapsrådet
"Jag har inte misslyckats, jag har bara funnit 100 000 sätt som inte fungerar."
- Albert Einstein
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
December 2008 Nr 9

<span class="bldtextfoto">Foto: </span>

<span class="bldtextfoto">Foto: Campus Helsingborg, Lunds universitet</span>Genom möten förenas kompetens från olika håll till något nytt, skriver Ola Thufvesson. Där kan Nobelprisen växa fram.

Får du inget Nobelpris i år heller?

<span class="bldtextfoto">Foto: Nobelmuseum</span>Många som fått den åtråvärda Nobel-medaljen kommer från kreativa miljöer.

DEBATT
Troligen inte eftersom du kan läsa denna artikel på svenska. Sverige är ett litet land vars invånare inte är fler än vad som återfinns i många tyska och nordamerikanska regioner och delstater. Folkmängd i kombination med resurser bildar en bred bas varifrån enstaka "fullträffar" då och då blixtrar till.  

Här skulle artikeln kunna sluta. Men sannolikhet och statistik kan utmanas och ge utrymme för visst handlingsutrymme. Det är ju trots allt inte amerikaner i största allmänhet som råkar få ett Nobelpris. Kanske finns det några strategiska vägval och smarta punktinsatser som kan öka chanserna till att fler Nobelpris landar på hemmaplan? Baserat på min avhandling med samtliga pristagare mellan år 1901 och 1996 som empiri skulle jag i så fall föreslå följande åtgärder:  

Ökat intresse för vetenskap  
Till att börja med måste intresset för vetenskap ökas på bred front i samhället. Detta är nödvändigt för att öka rekryteringsunderlaget till relevanta utbildningar och forskarkarriärer. Detta är också viktigt för att samhällets vilja att stödja vetenskap.
 
För att öka intresset för vetenskap krävs arbete på många nivåer och i flera olika spår. Det måste finnas olika beten för att locka olika människor att nappa på den naturvetenskapliga kroken. Vid sidan av matematik och formler skulle åtskilliga personer kunna vinnas om även andra ingångar erbjöds, som till exempel samhällsnytta, hälsa, praktisk teknik, idéhistoria, forskningspolitik, entreprenörskap, konst och estetik. Förutom att ge en större bred skulle detta även leda till betydligt mångsidigare och därmed kreativare forskarlag och institutioner. Många pristagare visar i sina biografier sidor som gör dem till lite av renässansmänniskor. De når lite längre just för att de kan hämta energi, kompetens och perspektiv från flera håll än kollegor som fostrats den raka och mer normala vägen.

Förebilder
Åtskilliga nobelpristagare berättar i sina biografier om varför de bestämde sig för en vetenskaplig bana. Inte sällan nämns avgörande möten med personer som uppmuntrat och inspirerat. Lärare, föreläsare och handledare tycks styra de blivande pristagarna mot nya utvecklingsbara nivåer i uppväxten och i karriären. Förutom att vara "coacher" kan dessa personer också fungera som förebilder och hjältar. Skolor och städer som fostrat många pristagare har haft nära kopplingar mellan gymnasieskolor och universitet. Det kan handla om att duktiga forskare från universitetet gästspelar på gymnasiet eller att gymnasielärarna får tillbringa lite tid som forskare på universitetet. Oavsett vilken nivå en forskare befinner sig på är det alltid nyttigt att då och då kunna förklara sitt ämne för nybörjare och samtidigt så frön av intresse

Spontana och kreativa mötesplatser 
En bärande idé med vetenskapliga miljöer är att de utvecklas genom möten mellan de människor som verkar där. Genom möten förenas kompetens från olika håll till något nytt. Avgörande är att skapa miljöer där människors olika styrkor på ett så optimalt sätt som möjligt kan komplettera varandra. Miljöerna måste socialt, organisatoriskt och fysiskt syfta till att stimulera, maximera och förlänga möten och samtal. Miljöerna bör fysiskt vara trevliga, informella och inspirerande. Däremot bör de inte vara särskilt rymliga i syfte att gynna interaktionen mellan människor.
Även institutioner med obegränsade resurser bör styra alla medarbetare mot sådant som trånga lunchrum, få kaffebryggare och kopiatorer, en enda hiss, smala spiraltrappor och delad utrustning mellan olika forskarlag. De många naturliga, oplanerade och återkommande vardagsmöten är grundformeln för kreativ interaktion. Om detta vittnar många nobelpristagare i sina biografier.

Forskarrörlighet 
Forskarmobilitet mellan miljöerna är en annan avgörande faktor för de miljöer och individer som förknippas med Nobelpris. Det räcker emellertid inte att röra sig i största allmänhet mellan miljöer för att bli pristagarkandidat. Min sammanställning av pristagarnas rörlighet visade att de i genomsnitt verkat i fyra miljöer när de får nobelpriset. Under denna tid har de haft sju andra nobelpristagare (etablerade eller blivande) som kollegor. Få blir vetenskapliga nobelpristagare utan att arbeta med och/eller nära nobelpristagare. Det gäller att trassla in sig i de nätverk av miljöer och personer som redan ligger på rätt nivå.

Mobiliteten mellan miljöer är lättare för personer i vissa länder än i andra. I Tyskland (dominerande pristagarland före 1940) fanns det gott om starka universitet nära varandra. I USA (dominerande pristagarland efter 1945) finns det överlag en stark tradition att flytta för att göra karriär. Att som svensk försöka komma till toppuniversiteten (i hård internationell konkurrens) kräver lite mera när de gäller hänsyn till språk, arbetskapacitet, hemkänsla och sociala band.
 
Toppinsitutioner hemma
Alternativet till att skicka ut svenskar är att etablera några toppinstitutioner i Sverige och på olika sätt (inte bara höga löner) försöka attrahera forskare från "nobelkretsarna" (befintliga pristagare, troliga pristagare, kollegor till pristagare) till dessa platser. På så sätt kan även många svenska forskare få ökade chanser att sugas in i de personliga vardagsnätverken runt pristagarna. Den möjliga ESS satsningen i Lund är ett tydligt steg i en sådan riktning.     

Ola Thufvesson
Forskare vid institutionen för Service Management, Lunds universitet. Har skrivit avhandlingen "Kreativitetens yttre villkor – nobelpristagarnas geografi".

Datum: 2008-12-01
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.