Vetenskapsrådet
"The next 20 years of technology change will be equivalent to the past 100 years."
- Ray Kurzweil
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
November 2008 Nr 8

<span class="bldtextfoto">Foto: Elisabeth Långström</span>Per Ahlberg har hittat "fingrar" i fisken.

<span class="bldtextfoto">Foto: Nature</span>”Fingrarna” syns tydligt på skelettet av bröstfenan från den fossila firren Panderichthys rhombolepis.

Fiskarnas fenor är våra händer och fötter

<span class="bldtextfoto">Foto: Elisabeth Långström</span>Per Ahlberg har numera ett helt paleontologiskt labb för att kolla hur fenorna blev ben.

Tentakel tar pulsen på Per Ahlberg efter fem år som rådsforskare i Uppsala. Han studerar hur landdjuren uppstått hur fiskfenor blivit fram- och bakben. Nu får han dessutom ERC Advanced Grant.
– Från att ha varit ensam professor när jag började här, har jag nu en grupp som består av två forskarassistenter, en postdoktor och fyra doktorander. Ytterligare två postdoktorer kommer att rekryteras under hösten.
 
Vad har du åstadkommit?
– Vi har byggt upp ett paleontologiskt labb, ett molekylärbiologiskt labb och en zebrafisk-facilitet. Vi har haft 13 publiceringar i Nature och Science. I en övergripande utvärdering av Uppsala universitets forskning som genomfördes förra året, bedömdes vi som en av de 50 bästa forskarkonstellationerna inom universitetet. Vi är också medlemmar i det evolutionsbiologiska konsortiet vid Uppsala universitet  ("The Genomics of Phenotypic Diversity in Natural Populations") som tilldelades ett Linnéstöd i år.
 
Vad handlar den senaste publiceringen i Nature om?
– Arbetet behandlar en viktig aspekt av det evolutionära steget från fisk till landdjur, nämligen de pariga fenornas omvandling till fram- och bakben. Vi har länge vetat att de så kallade kvastfeniga fiskarna har ett "armskelett" med igenkännbara över- och underarmsben inuti bröstfenan, och ett liknande "benskelett" i bukfenan.

Däremot har det varit osäkert om dessa fenskelett innehåller motsvarigheter till våra händer och fötter. Under de senaste åren har det framkommit molekylära data som tyder på att så är fallet. Samtidigt har "faktumet" att den fossila devontida fisken Panderichthys rhombolepis (en av de fiskar som står allra närmast landryggradsdjurens ursprung) helt saknar motsvarigheter till fingrar i sitt bröstfensskelett stått emot detta.
 
Artikeln i Naturelänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster bygger på en tomografisk röntgenscan av ett exemplar av Panderichthys som finns vid Geological Institute of Tallinn Technical University i Estland.

Misstänker bevarad bröstfena

– För några år sedan var jag och min doktorand Catherine Boisvert på besök för att studera exemplarets unika bäcken och bukfena och började då misstänka att ena bröstfenan kunde finnas bevarad under kroppen och en tomografisk undersökning visade att så var fallet.
 
– När vi modellerade fenskelettet fann vi att den yttersta delen består av ett mindre "handlovsben" och en serie fingerliknande element. Visserligen är det inte en fullt utvecklad hand, och den låg djupt inbäddad i fenan men den visar att Panderichthys inte alls saknar motsvarigheter till fingrar utan i själva verket passar bra in i den bild som vuxit fram från molekylära data, det vill säga att landdjurens händer och fötter inte är helt nya strukturer utan omformade versioner av yttre delen av fiskarnas fenskelett.

Det visar sig också att Panderichthys bröstfenskelett är det mest landdjurslika som någonsin upptäckts hos en fisk. I underarmsbenens proportioner och proto-fingrarnas arrangemang liknar det ett landdjurs framben betydligt mer än fenskelettet hos den berömda övergångsformen Tiktaalik som beskrevs för ett par år sedan. Detta är förvånande eftersom Tiktaalik i övrigt är något mer landdjurslik än Panderichthys och har tolkats som en mer avancerad övergångsform. Kanske måste vi revidera denna tolkning.
 
Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Dels själva forskningen – som jag fortfarande hinner utföra själv, i någorlunda grad. Dels upplevelsen att få koppla samman olika människor och deras idéer på ett sätt som skapar nya forskningsmöjligheter.
 
Hur ser din närmaste framtid ut som forskare?
– Den ser bra ut. Jag fortsätter att arbeta med landdjurens uppkomst, och förbereder just nu ytterligare ett arbete om frambenets evolution hos de tidigaste landdjuren.

Per Ahlberg har också just fått Advanced Grant från ERC.

– Pengarna kommer att användas till en storskalig studie av benhistologi i tre dimensioner, med hjälp av högupplöst synchrotrontomografi, med syfte att identifiera muskelfästen och andra mjukvävnadskontakter på fossila ben med större objektivitet än tidigare. Tanken är att bygga upp ett stort dataset från nulevande djur som kan användas som bas för att tolka fossilen.
 

Namn: Per E Ahlberg.
Ålder: 45 år.
Yrke: Professor i evolutionär organismbiologi vid Uppsala universitet.
Bor: Uppsala.
Familj: Hustrun Janet och dottern Anna.
Intressen: Det mesta! Konst, litteratur, musik, arkitektur, och förstås den alltid lika överraskande och underbara naturen.

Fotnot: I september togs beslut om åtta nya rådsforskaranställningaröppnas i nytt fönster inom naturvetenskap och teknikvetenskap.

Eva Högström

Datum: 2008-10-27
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.