Vetenskapsrådet
"Vetenskapen har hittills haft till uppgift att skingra förvirring med hjälp av hypoteser."
- Friedrich Nietzsche
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
Oktober 2008 Nr 7

<span class="bldtextfoto">Foto: </span>

Så blir forskare bättre på att kommunicera

<span class="bldtextfoto">Foto: Rune Westin</span>Träning i forskningskommunikation för doktorander borde vara en självklarhet, tycker Malin Sandström.

DEBATT
Forskare anses allmänt vara dåliga kommunikatörer, och teorierna om varför varierar vilt: forskare är hierarkistyrda, forskare är folkskygga, forskare föraktar allmänheten i allmänhet och journalister i synnerhet. Jag tror att det är enklare än så. Forskare behöver övning. Men systemet vi befinner oss i uppmuntrar inte till kontakter med omvärlden förrän sent i karriären.
Många av en forskares arbetsuppgifter kräver förmåga att förmedla idéer och resultat på ett begripligt sätt. Ändå ses kommunikationsträning märkligt nog ofta som en lyx separat från resten av forskningsverksamheten – något av ett extra verktyg för professorer som talar med journalister.

Många doktorander får aldrig prata forskning

Mest eftersatta är de yngsta forskarna. Högskoleverkets stora enkät Doktorandspegeln 2008länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster visar att en av tre doktorander har presenterat sin forskning i något populärvetenskapligt sammanhang. En hög siffra, mot bakgrund av det rådande idealet att låta seniora forskare stå för den utåtriktade kommunikationen. En låg siffra, om man samtidigt håller i minnet att två av fem doktorander enligt samma undersökning i liten eller ingen grad haft "tillfälle till allmänna diskussioner inom ämnesområdet med handledare och övriga forskare". Om de överlappar med de två av tre som inte har talat med allmänhet eller press i något populärvetenskapligt sammanhang – ett inte orimligt antagande – kan det faktiskt vara så illa att flera tusen doktorander inte nämnvärt har diskuterat sitt forskningsområde med någon, under hela sin hittillsvarande utbildning¹. 

Det är en klar brist i systemet. Hur klarar sig den som knappt har diskuterat sin forskning när han eller hon ska hålla föredrag, presentera en poster eller skriva en ansökan? Eller i samarbete med någon utanför det egna fältet? I sådana lägen är det för sent att börja öva, och dyrt att misslyckas. Trots det utexamineras mängder av nyblivna forskare utan formell träning i att tala enkelt, skriva tydligt och granska sina egna förklaringar i jakt på svagheter och oklarheter – och även utan den informella träning som kommer från dialog med världen utanför universitetet.

Tid, pengar och meriter

Ett flertal undersökningar visar att de största barriärerna för forskares kommunikation utåt är tid, pengar och meritering – inte ointresse eller rädsla för kollegers åsikter. Det innebär att universitet och högskolor kan och bör göra mer för att uppmuntra och stödja forskare – särskilt doktorander och junior faculties – att knyta kontakter med världen utanför akademin, och att framställa sina idéer på ett klart och tydligt sätt.
Konkreta, praktiska åtgärder är inte svåra att hitta:

  • Gör det möjligt för dem som så vill att avsätta arbetstid för den tredje uppgiften.
  • Väg in dokumenterad kommunikation som en merit bland andra vid tillsättningar.
  • Ge anslag och resebidrag åt dem som önskar medverka i vetenskapsfestivaler, öppna föreläsningar och forskarkaféer.
Träning i dialog med omvärlden borde ingå i varje doktorands studieplan. Låt inte kommunikation vara ett privilegium som kommer med professorstiteln. Det är alldeles för sent.
 
__________________________________
 
¹En liknande bild återkommer i NUTEK:s stora enkät från 2007, som studerade om och hur 10 000 forskare, lärare och doktorander från 30 svenska lärosäten samverkade med det omgivande samhället. Varannan av de svarande hade aldrig publicerat sig populärvetenskapligt, och en tredjedel hade aldrig hållit föredrag för en publik där majoriteten inte kom från högskolan. Bland de yngre var kontakterna utåt än färre, trots att yngre forskare såg mest positivt på samverkan av olika slag. 
Malin Sandström
Doktorand i beräkningsbiologi på KTH, frilansskribent och vetenskapsbloggare

Datum: 2008-09-29
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.