Tentakel

I Abisko har man mätt klimatet i ett sekel

<span class="bldtextfoto">Foto: Eva Barkeman</span>När den gamla rallarstugan brann ner byggdes en ny forskningsstation 1912, bara två kilometer från den då relativt nya turiststationen. Idag består Abisko naturvetenskapliga station, som ägs av Kungl. Vetenskapsakademien, av flera byggnader med totalt 37 arbetsrum och laboratorier.

<span class="bldtextfoto">Foto: Eva Barkeman</span>Terry Callaghan i Abisko på 68:e breddgraden, ungefär 200 kilometer norr om polcirkeln.

Abisko naturvetenskapliga stationlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, ANS, började mäta klimatet 1902, i en gammal överbliven rallarstuga från järnvägsbygget mellan Kiruna och Narvik. I dag är stationen en modern forskningsanläggning med plats för ett hundratal forskare från hela världen.
 
– Abisko är en unik plats med en rik variation i geologi, flora och fauna. På en timmes bilfärd, mellan Kiruna och Björkliden, passerar du skog, taiga, tundra och alpina områden. Vi har allt, förklarar föreståndaren Terry Callaghan.

– Dessutom finns här tillgång till elektricitet, så det är lätt att sätta uppvetenskapliga experiment ute i den orörda arktiska vildmarken. Det är inte lika enkelt i USA, Kanada eller Sibirien eftersom man ofta saknar liknande forskningsinfrastrukturer. En annan stor fördel med Abiskostationen är att den är öppen och bemannad året runt.
 
Världens första experimentella studier av UV-B-strålnings effekter på ekosystemen påbörjades i naturreservatet Stordalen, en mil öster om Abisko i början av 1990-talet.
 
De närmare hundra år långa meteorologiska mätserierna visar tydligt på klimatförändringar. Abisko har länge legat på en årsmedeltemperatur kring strax under noll grader, men har nu stiget över det magiska strecket.
 
– Vi ser en plötslig förändring i statistiken kring 1986, säger Terry Callaghan och radar upp en mängd exempel:

  • Vi har varmare somrar nu.
  • Vi har färre riktigt kalla vintrar.
  • Trädgränsen höjs.
  • Isen på Torneträsk lägger sig senare på vintern och spricker upp tidigare på våren.
  • Mängden extrema väderhändelser, som häftiga skyfall, har ökat.
  • Permafrosten i myrmarken mellan Kiruna och Riksgränsen tinar och de så kallade aktiva lagren (det vill säga de lager som tinar under sommaren) ovanför permafrosten blir tjockare, vilket ger ett ökat metanutsläpp, vilket i sin tur förstärker växthuseffekten.

– Det är skrämmande, kommenterar Terry Callaghan. Klimatförändringen är ett faktum – och den tycks accelerera. Nu måste vi hitta nya sätt att studera klimatförändringen.
 
Men det är inte bara klimatforskning som bedrivs vid ANS. Bland studeras till exempel geo-magnetism, växtfysiologi, flyttfåglars rörelsemönster, renbetets betydelse för den biologiska mångfalden, variationer i gnagarpopulationer med mera.


Datum: 2008-09-29
Skriv ut