Vetenskapsrådet
"Kunskap är inte kunskap förrän någon vet att man vet."
- Lucilius
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
Juni 2008 Nr 5

<span class="bldtextfoto">Foto: </span>

Tydliga karriärvägar motverkar forskarmobilitet

<span class="bldtextfoto">Foto: Umeå universitet</span>Gunilla Olivecrona är rädd att befattningsutredningens förslag cementerar den lokala rekryteringen.

DEBATT
Många håller med om att starka forskningsmiljöer behöver ett inflöde av forskare som under längre eller kortare tid verkar i miljön och tillför specialkunskaper, kontakter med nya nätverk och nya perspektiv. Forskare rekryterade utifrån har ofta lättare att med kraft genomföra nödvändiga förändringar, "blåsa ut sådant som sitter i väggarna", och därmed föra både forskningen och den akademiska verksamheten framåt.

Umeå universitets historia är kort och framgångsrik, men Umeå är inte en världsmetropol. Det har ibland krävts extraordinära insatser för att rekrytera duktiga medarbetare till universitetet. Den hårda konkurrensen om högre forskartjänster i resten av landet har tidigare varit till fördel för oss. I universitets korta historia finns många exempel på lyckade rekryteringar som arbetat hårt i Umeå under sin mest produktiva tid för att meritera sig för en sluttjänst på någon annan ort. Detta flöde av forskare har varit till stor nytta för verksamheten.

Ingen behöver flytta på sig

På den medicinska fakulteten i Umeå undersökte vi nyligen tillsättningen av nya professorer före och efter den så kallade befordringsreformen som infördes 1999. Vi fann att under sjuårsperioden 1992-1998 kom 32 procent av professorerna utifrån, medan under perioden 2000-2006 hade andelen sjunkit till 10 procent. Detta är en dramatisk förändring, från en av tre till en av tio nya professorer. Vad är det som har hänt? Svaret är enkelt – ingen behöver längre flytta på sig för att få anställning som professor. Detta är en allvarlig konsekvens av en reform som naturligtvis också har fördelar för enskilda individer.
 
Ett viktigt inslag i den nyligen presenterade befattningsutredningenöppnas i nytt fönster är att skapa tydliga karriärgångar för unga forskare. Där föreslås en progression från postdok till lektor med möjlighet till befordran till biträdande professor och slutligen professor. En trolig konsekvens är att universiteten/fakulteterna tidigt måste identifiera sina unga begåvningar, kanske redan under forskarutbildningen. En nydisputerad forskare ska redan från postdoktorsnivån kunna överblicka sin forskarkarriär och var den ska genomföras. Från vår horisont innebär detta en ytterligare cementering av den lokala rekryteringen av forskningsledare. 

Undanröj hindren för postdoktorer

I framtiden blir det ännu viktigare för departement/universitet/fakulteter/institutioner att underlätta forskarrörlighet medan den fortfarande är möjlig, det vill säga efter disputation och postdok. De hinder som nu finns för nydisputerade att skaffa sig erfarenheter av en postdok-period på annan ort, gärna utomlands, måste undanröjas.

Idag tvekar många nydisputerade inför att göra postdok eftersom det upplevs som jobbigt, dyrt och osäkert. Generösa villkor under en postdok-period, så att även forskare med familj och långa yrkesutbildningar kan ta steget utan att behöva förlora ekonomiskt eller i social trygghet, är avgörande. En lyckad postdok måste löna sig för individen både på kort och på lång sikt för att vara tillräckligt attraktiv för de mest begåvade. Socialförsäkringssystemet som gör det mycket ofördelaktigt att arbeta utomlands under några år måste åtgärdas med det snaraste.

Satsa rejält – på lång sikt

Den viktigaste faktorn för att åstadkomma ökad rörlighet tidigt i forskarkarriären är att göra det möjligt för den unge forskaren att självständigt etablera sig efter postdok-perioden. Det behövs mer pengar till sökbara så kallade repartrieringsbidrag. Här talar vi inte om småsummor utan det krävs satsningar på många miljoner per forskare. Samhället måste våga satsa på lång sikt (helst fem år) för att ge forskaren arbetsro och möjlighet att bygga upp något eget. För sådana bidrag måste man starkt uppvärdera faktorer som rörlighet, byte av projekt och miljö. Om vi tror att rörlighet är viktig för utvecklingen av starka forskarmiljöer i landet måste vi se till att begåvningarna inte låses fast i hierarkiska miljöer redan från disputationsdagen.

Gunilla Olivecrona
Professor och prodekanus, Medicinska fakulteten, Umeå universitet

Datum: 2008-06-02
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.