Vetenskapsrådet
"Mitt mål är enkelt. Det är en fullständig förståelse av universum; varför det är som det är, och varför det är överhuvudtaget."
- Stephen Hawking
Det här är tidningen Tentakels arkiverade webbsidor. Tidningen lades ned 2011.
Maj 2008 Nr 4

Kvinnliga forskare hindras av könsroller

<span class="bldtextfoto">Foto: Anders Norderman</span>Dörrarna är inte lika öppna för kvinnliga forskare. Anna Ledin har visat att kvinnor i karriären till exempel är hemma med barn oftare än sina män.

Kvinnliga forskare anpassar sig i större grad än manliga forskare till sin partners karriär, enligt EMBO-forskaren Anna Ledin. Det kan förklara varför kvinnor halkar efter i akademien.
Nu är det bevisat. Traditionella könsroller minskar kvinnors möjlighet att göra karriär i forskarvärlden. Det visar en studie vid den europeiska forskningsorganisationen EMBO.
– Kvinnliga forskare anpassar sig i större grad till sin partners karriär än vad manliga forskare gör, säger Anna Ledin.

Anna Ledin disputerade 2004 på en avhandling om atopiska vacciner vid Uppsala universitet. Efter disputationen bestämde hon sig för att lämna forskarbanan.
– När jag disputerade var jag i åttonde månaden av min andra graviditet. Jag visste att jag skulle vara hemma ett tag och ville gärna göra någonting annat med vetenskaplig grund när jag kom tillbaka. Annas önskan blev verklighet när hennes man Johan blev erbjuden en tjänst som gästforskare i Tyskland.

Fick jobb på EMBO

– Johans jobb förde oss till Heidelberg där jag hade turen att få jobb på European Molecular Biology Organisation, EMBO. Det är en prestigefylld europeisk organisation som ska främja forskning inom life science. Anna Ledins uppdrag var att göra en studie om antagningen till två av EMBO:s stipendieprogram för unga forskare. Statistiken visade att kvinnliga sökande hade sämre chans att antas än män som sökte samma stipendium.

– Jag gjorde en bibliometrisk studie för att upptäcka eventuella könsskillnader när det gäller vetenskapliga publiceringar.Studien omfattade totalt 680 personer som alla sökt stipendier vid två olika tillfällen under 1998. Av dessa beviljades 130, varav 89 var män och 41 kvinnor.
– Att vi valde 1998 berodde på att det var ett av åren med störst skillnad i antagningen av män och kvinnor (21 respektive 15 procent). Det var också tillräckligt långt tillbaka i tiden för att vi skulle kunna se hur det gått för dem sedan i deras karriärer.

Inga bibliometriska skillnader

Den bibliometriska studien avslöjade dock inga skillnader i publiceringsfrekvens och impactfaktorer som kunde förklara skillnaden i beviljningsgrad. Men vad berodde då skillnaderna på? Och hur hade det gått för de sökande i deras fortsatta karriärer?

För att besvara de här frågorna beslutade sig EMBO för att följa upp de sökande från 1998 i en enkätstudie. Nästan 400 (60 procent av de sökande) besvarade enkäten. Av dessa fanns fyra av fem fortfarande kvar inom akademin och andelen män och kvinnor var lika stor.

När Anna Ledin undersökte hur män och kvinnor publicerat sig under åren 1999-2006, fann hon dock klara könsskillnader.

– De kvinnliga forskarna hade i genomsnitt publicerat färre vetenskapliga artiklar och hade en lägre citeringsfrekvens. De har också publicerat sig i vetenskapliga tidskrifter med lägre impactfaktor (status). De manliga forskarna hade också varit mer framgångsrika i sina karriärer. Tre av fyra män i studien var forskningsledare och/eller professor. Bland de kvinnliga forskarna var det bara tre av fem som uppnått motsvarande position.

Sämre förutsättningar

Över hälften av de kvinnliga forskarna (60 procent) hade en partner med doktorsexamen. Motsvarande andel bland de manliga forskarna var 45 procent. Det fanns också en stor könsskillnad när det gällde hur många timmar partnern jobbade.
– Kvinnor med barn hade i väldigt hög utsträckning en partner som arbetade mer än 46 timmar i veckan. Så var inte fallet bland män. Då faller mycket på kvinnan även om hon också ofta jobbar heltid.

– Som lök på laxen tjänade mannen större delen av familjens inkomst. Så när parets barn blev sjuka så låg det nog nära till hands att det ofta blev kvinnan som stannade hemma.

Hälften av de kvinnliga forskarna hade flyttat på grund av partnerns arbete. Det kan jämföras med 18 procent av männen.
– För partnern som flyttar med kan det vara svårt att få en lika optimal position, vilket också kan ha betydelse för den fortsatta karriären.

Inget nytt – men bevisat

Sammantaget gör de här skilda förutsättningarna det svårare för kvinnliga forskare att göra karriär. Anna Ledin betonar att det de kommit fram till egentligen inte är någonting nytt.
– Men vi har lyft det ifrån att bara vara en magkänsla och kunnat bevisa att det vi anat tyvärr stämmer.

Nu är EMBO-studierna publicerade och Anna Ledin och hennes man har flyttat hem till Sverige igen. Idag arbetar hon som vetenskaplig sekreterare vid Kungliga Vetenskapsakademien. Hennes intresse för jämställdhetsfrågor inom forskarvärlden finns dock kvar och hon hoppas att dagens skillnader försvinner.
– Men det är inte så lätt att ändra på sådana här mönster. För att få bukt med problemet måste man jobba med de här frågorna på alla nivåer i samhället.

Fotnot: Läs även artikeln Kvinnliga kemister slår i glastaket i Lund i det här numret.

Peter Tillhammar

Datum: 2008-04-28
Skriv ut

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är avstängd.
Välkommen tillbaka med dina kommentarer i den nya webbtidningen Curie från Vetenskapsrådet som lanserades 2012.
Ansvarig utgivare: Tomas Nilsson. Redaktör: Eva Barkeman.
Allt material på www.tentakel.vr.se är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna artiklar men ange alltid källa.