Webbfrågan
Har du sökt medel från Vetenskapsrådet i år?

50% 3% 46%
Antalet svar:60
Nästa nummer
Den 3 december 2007

Universiteten måste våga profilera sig!
Foto: Mats Kockum
Sverige behöver inte färra lärosäten, utan en starkare profilering för att uppnår starka forskningsmiljöer, anser Claes Wohlin, professor på Blekinge tekniska högskola.
DEBATT
Som nytillträdd högskolekansler ville Anders Flodström få igång en debatt. Han fick som han ville, men vilken konstig debatt (se Tentakel Nr 8, 2007). Grundtanken var väl ändå att färre universitet skulle ge högre kvalitet och bättre konkurrenskraft? Samtidigt visar Ulf Sandströms statistik att storleken inte har någon betydelse för kvaliteten, alltså tar han till ett annat argument. Större enheter är mindre känsliga. Ja, det är ju uppenbart, men det finns en risk att det skapar mycket arbete i form av administration och samordning. Sven Lindqvist hakar på och har äntligen hittat någon att skylla bristen av studenter inom naturvetenskap på. Det var väl bra.

I nummer 7, 2007 av Tentakel får vi veta att Karolinska Institutet har blivit rankade högst i Europa inom sitt område. Det visar att profilering kan leda till positiva effekter. Det är alltså inte självklart att större är bättre. Sanningen är kanske snarare att fler skall följa Karolinska Institutets exempel och våga profilera sig? Profilering har också betonats av statsmakterna, men då hakade inte de större universiteten på. Kanske inte så konstigt? Hur skulle det vara att lägga all medicin på Karolinska, all fysik i Lund, all humaniora i Göteborg och så vidare? Jaså, det lät orimligt. Men vore det inte bättre att koncentrera ordentligt om målet var att bli starka?

Koncentration ger styrka

De stora och starka har genom historien alltid gett sig på de mindre. Det gäller mellan nationer, men även på skolgården, och uppenbarligen nu också inom det akademiska i Sverige. Skulle Sverige verkligen tjäna på att lägga all forskning på färre enheter? De ”äldre” universiteten har redan 85 procent av forskningsmedlen, skulle verkligen resterande 15 procentenheter ge fem universitet av världsklass? Min uppfattning är att de stora universiteten skulle kunna vara i världsklass om de accepterade att de inte kan bli bäst på allt, utan vågade prioritera internt. Umeå är ett bra exempel där man vågar. Konkurrensen från högskolorna och de nya universiteten är inte problemet.

Om vi återvänder till kvalitetsfrågan. Jag är själv ett exempel på att forskningen vid ett mindre lärosäte inte behöver vara sämre. Efter att ha erhållit professurer i Linköping och Lund (innan befordran var aktuellt) bestämde jag mig för en ny utmaning: en profilerad mindre högskola med tekniskt vetenskapsområde. Det kändes mer spännande än att stanna på samma ställe i 25 år till, även om jag trivdes utmärkt i Lund. Jag hade redan varit 15 år i Lund om man räknar in studietiden.

Sämre forskning efter flytt?

Numera är jag även gästprofessor på Chalmers. Jag har svårt att förstå varför min forskning försämrades då jag flyttade till Blekinge och varför den ändå efterfrågas på Chalmers. En profilerad mindre högskola med vetenskapsområde kan ha lika starka forskningsmiljöer som ett universitet och därmed stark överbyggnad till sin utbildning.

Sverige behöver inte ett visst antal universitet, utan vi behöver ett visst antal starka forskningsmiljöer och de ligger inte per definition vid ett större lärosäte. Alla forskare vid ett större lärosäte är inte i världsklass. Alltså högskolor och universitet våga profilera er och rekrytera strategiskt, då kan vi skapa starka miljöer!
2007-10-29

Du verkar inte ha den version av Adobe Flash Player som krävs!

Du kan ladda ner den här
Import av forskning.se