Webbfrågan
Tror du att man kommer att hitta Higgs partikel?

56% 21% 21%
Antalet svar:60
Nästa nummer
Den 3 september

Foassar ska inte vara "assistenter"
Henrik Ottosson vill att foassar döps om till exempelvis juniorforskare – och får mer resurser för egen oberoende forskning.
DEBATT
USA ses ofta som föredömet för högkvalitativ och nyskapande forskning. Amerikanska forskare hämtar årligen hem de flesta Nobelprisen medan europeiska forskare och politiker alltmer förtvivlat undrar vad som försigår. Ofta fokuseras på det rent finansiella – amerikanska forskargrupper och universitet har betydligt mer pengar.

Dock finns andra kanske viktigare skillnader mellan det amerikanska och europeiska (inklusive svenska) systemet, skillnader som främst ligger i tjänstestrukturen. Liksom många delar av det amerikanska samhället, präglas forskarsamfundet av en drift att den enskilde forskaren ska självförverkliga sig, medan det europeiska systemet är mer hierarkiskt.

USA kräver oberoende forskargrupp

En yngre amerikansk forskare som just startat som assistant professor (motsvarande forskarassistent) har ofta som krav på sig att han/hon ska starta upp en helt egen oberoende, innovativ och stark forskargrupp. De får start-up-bidrag, fast förväntas hämta hem egna medel från NSF, NIH och andra finansiärer inom några år, annars får de inte den fasta tjänsten (det vill säga blir inte ”tenured”).

Oftast är det universitet de börjar vid nytt för dem, fast de förväntas ändå öppna upp en forskningsprofil som inte tidigare existerar vid universitetet. Kort sagt, de förväntas göra något nydanande. Med i bagaget har de alltid en betydande geografisk och ämnesmässig mobilitet – de har varit på 2-3 andra universitet som undergraduates, graduates och postdocs, vilket gett dem självförtroende, ett utvecklat nätverk samt bredd.

Kugge i ett större maskineri

Situationen vid europeiska (inklusive svenska) universitet är helt annorlunda. Mycket ofta kan man vid utlysningar av forskarassistenttjänster läsa att den sökande förväntas ha kompetens inom ett specifikt ämnesområde och ibland till och med kunskap om en viss metod/teori. Man kan ana att personen skall ingå som kugge i ett större maskineri som leds av en senior (oftast manlig) väletablerad professor, kanske i en så kallad ”stark forskningsmiljö”. Många gånger är denne professor samme person som var handledare för den tilltänkte under hans/hennes forskarstudier.

Den forskarassistent som tillsätts kommer därmed inte få en chans att göra något som är fritt, innovativt eller eget, utan han/hon kommer fungera som ”forskande assistent” i en större gruppering, och enbart marginellt bredda den tidigare verksamheten. Detta är till stor skada för svensk forskning eftersom själva roten till förnyelse huggs av.

Svenska universitet är inte idéskapande

Svenska och europeiska universitet är därför snarast idéförvaltande än idéskapande, till skillnad mot amerikanska universitet. Sannolikt lockas inte de kreativa personligheterna som vill utveckla en egen forskningsprofil till det stagnerade europeiska systemet, utan väljer en annan karriär. Situationen blir speciellt prekär i mindre europeiska länder som Sverige där några få röststarka personer kan driva sin linje tämligen oemotsagda.

Vad kan då göras? Allra först måste man se till att få en betydligt högre mobilitet bland dem som tillsätts som forskarassistenter. En mycket stor andel av svenska forskare är kvar vid det universitet de disputerade vid, medan ytterst få är det vid amerikanska universitet.

Byt namn till juniorforskare

För att tvätta bort assistentkaraktären bör man byta namn på forskarassistenttjänsten, förslagsvis till juniorforskare. Samtliga juniorforskartjänster bör tillsättas i konkurrens och de bör därför utlysas brett så att många ansökningar kommer in. För att göra det attraktivt att starta en oberoende forskarkarriär bör man avsätta tillräckliga start-up-medel för samtliga juniorforskare så att ingen blir tvungen att liera sig med seniora forskare för att få tillgång till resurser.

Man bör även utarbeta tydliga kriterier vad som ska uppfyllas för att juniorforskaren ska komma ifråga för en fast tjänst. Tjänsterna bör slutligen förlängas från nuvarande 4 år till 6 år för att möjliggöra att man verkligen kan både starta och driva något helt nytt och varaktigt. Och om det gått vägen, det vill säga man är efter de 5-6 åren på god väg att öppna upp ett nytt fält och man inbringar forskningsresurser från Vetenskapsrådet eller andra finansiärer, så bör man bli ”tenured” och erhålla en fast tjänst.

Satsa rejält på unga nydanande forskare

Endast genom att satsa rejält på yngre oberoende forskare med nydanande och annorlunda idéer kommer svensk forskning långsiktigt kunna hävda sig internationellt. Annars riskerar svenska universitet att enbart bli monokulturella förvaltningar av idéarvet från de mest röststarka 40-talisterna!
2007-02-26

Du verkar inte ha den version av Adobe Flash Player som krävs!

Du kan ladda ner den här
Forskning.se