Webbfrågan
Har du varit inne i den virtuella världen Second Life?

8% 0% 91%
Antalet svar:48
Nästa nummer
Den 28 maj

Stora boken om vädret
Stora boken om vädret.
BOKRECENSION
Titel: Stora boken om vädret
Författare: L-G Nilsson
Förlag: Semic, 163 sidor.
“Alla talar om vädret…” heter det ofta. Vädret – eller meteorologi – sysselsätter mångas funderingar och det är inte förvånande att det finns en stor flora av populärvetenskapliga böcker som försöker leva upp till allmänhetens intresse.

En sådan bok kan endera skrivas utifrån ett förhållningssätt till naturen och förmedlar den egna upplevelsen. Eller så försöker man förklara de fysikaliska förlopp som ger oss vårt väder. Några försöker också lära ut olika knep för att kunna göra egna prognoser, vilket kan vara användbart på sjön eller i fjällen. Man kan också ta upp den vetenskapliga bakrunden samtidigt som man förhåller sig till denna verklighet som ju alla har en egen tolkning av och en egen relation till.

”Stora boken om vädret” försöker sig på den sista strategin. Förordet – som enligt författaren inte är ett förord utan en ”Förundran” – väcker anklang; kanske har L-G Nilsson en upplevelse han vill förmedla? Förundringar vid morgonkaffet jämför virvlar i kaffet och i atmosfären; elegant tänker jag och läser intresserat vidare. Efter ytterligare några sidor förbyts dock nyfikenheten i en bekymrad rynka i pannan.

Hafsigt och respektlöst

Nu kommer flera avsnitt med vällovliga försök att förklara fysiken bakom vädret. Men tyvärr är detta inte särskilt välgjort, faktiskt på gränsen till hafsigt och respektlöst. Att göra vetenskap förståelig måste gå att göra utan att göra avkall på språket. Att beskriva fysikaliska förlopp med ett på gränsen till förlöjligat språk gör det varken lättare att förstå eller mer njutbart att läsa.

Balansen mellan tryckgradientkraften och Corioliskraften, som vi meteorologer kallar för “geostrofisk balans”, liknas vid kampen mellan två rugbylag: ”Kampen böljar fram och tillbaka och skapar vackra molnmönster…”. På gränsen till osakligt faktiskt. Fronterna bildas mellan ”stridande luftmassor”, det ”kokar i lufthavet”, och är ”väderspänning i mörka moln”. Och ska man ”spå” väder själv? Detta är röd flagg för meteorologer!

Fina bilder

Som forskare i meteorologi lever man till skillnad mot många andra naturvetare varje dag inne i sin egen vetenskap, även då man är ledig. Denna bok förmedlar understundom en ödmjukhet och beundran inför denna verklighet, som jag känner respekt för och samklang med. Det är när författaren grips av ambitionen att förklara vädrets fysikaliska bakgrund det spricker. Själva beskrivningarna är mestadels någorlunda acceptabla men följs nästan alltid av en ”överpopularisering” som jag tror är alldeles onödig och som stundtals är på gränsen till osaklig.

Boken är rikligt illusterad och många bilder är bra. Men de förklarande figurerna är alldeles för små för att vara till någon nytta. Fotografierna är ofta utmärkta men grafiken liten och plottrig. Denna bok har alltså sina poänger men den skulle ha hållit sig till det mer prosaiska och hoppat över ”läroboksinslagen”. I denna form blir de blir bara fåniga.

Betyg: 2 (av 5) Tentakler.

Fotnot: Läs även filmrecensionerna av The Planet och En obekväm sanning i Tentakel. Och kolla in Tema Planeten på Forskning.se.
2006-11-20

Du verkar inte ha den version av Adobe Flash Player som krävs!

Du kan ladda ner den här
Forskning.se