Webbfrågan
Tänker du söka medel från Vetenskapsrådet i år?

46% 10% 42%
Antalet svar:66
Nästa nummer
Den 30 april

Direktfinansiering ger bättre styrning
Gunnar Björk beklagar att CV och goda vitsråd inte räcker för nyrekrytering längre.
DEBATT
Vår förra regering tyckte uppenbarligen att högskolan hade svårt att prioritera god forskning, och styrde därför över statliga forskningsanslag till forskningsråden för att skapa konkurrens om pengarna mellan olika lärosäten och forskningsfält. Resultatet är att många högskolor idag har en mycket hög externfinansieringsgrad.

På den institution jag är prefekt svarar externa intäkter för ganska precis hälften av de totala intäkterna medan intäkterna för grundutbildning är mindre än 10 procent av de totala intäkterna. Resultatet är en skuta som är nästan lika svajig som privat näringsverksamhet kan vara, men med ett roder som sitter fast i ett stadigt myndighetsgrepp.

Mer borde räknas som överhead

Ett problem som uppstår vid hög externfinansieringsgrad är hur man ska täcka overheadkostnader, samt hur dessa ska definieras. Om hälften av verksamheten består av externfinansierad forskning är det rimligt att anta att ungefär hälften av de kostnader som ej är direkta, bör kunna räknas som overheadkostnader för den externfinansierade forskningen.

De siffror man då kommer fram till ligger väsentligt högre än de 20-35 procent finansiärerna typiskt är beredda att betala för overhead. En bokföringsmässig lösning är då naturligtvis att klassa så stor andel som möjligt av samtliga kostnader som direkta, men mot detta kan anföras både ”god bokföringssed” och sunt förnuft, som gör att man skulle vilja bokföra kostnader under deras korrekta benämningar.

Ökad möjlighet till styrning

En ökad direktfinansiering av högskolan skulle knappast påverka kostnadsfördelningen, men skulle minska den andel av högskolans medel som används till att täcka overheadkostnader för externfinansierade projekt. Högskolans möjlighet till styrning skulle öka, och de relevanta frågorna är då om högskolorna skulle passa på att ta ett fast tag om rodret, och hur detta i så fall skulle påverka forskningens kvalitet?

Ett annat problem gäller högskolans möjlighet att styra verksamheten. När högskolans egna medel till stor del binds upp av den externt finansierade forskningen finns det inte mycket medel kvar att styra med.

Starka områden blir starkare

Speciellt problematisk upplever jag nyrekrytering. Som ”inträdesbiljett” räcker idag inte längre ett bra CV och utmärkta vitsord, utan dessutom önskar arbetsgivaren en från ett råd beviljad tjänst eller ett beviljat forskningsanslag. Detta gör det utomordentligt svårt att styra resurser till de områden högskolan vill satsa på.
Istället tenderar starka områden att växa sig starkare (vilket i och för sig är svårt att kritisera) samt att olika udda verksamheter utan kritisk massa etableras (vilket ibland är mindre bra).

Jag är en stark anhängare av rådsforskartjänster, INGVAR-anslag och så vidare, men dessa bör vara grädden på moset och inte en typisk rekryteringsväg. Det senare har dessvärre varit fallet åtminstone på min institution den senaste femårsperioden.

Öka inte externfinansieringen

Således, om nu vår nya regering vill föra den förra regeringens stafettpinne vidare och ökar forskningsfinansieringen med åtminstone de belopp som förra regeringen utlovat, kanske det vore en klok strategi att föra dessa nya medel direkt till högskolorna och inte öka den externa finansieringen av forskningen ytterligare.

Kanske behöver man då något eller några utvärderingskriterier för att säkerställa att medlen används där de gör bäst nytta. Utvärdering av forskning är dock forskningssamhället van vid, så därvidlag är det svårt att se några större problem.

Samtidigt tror jag att vi måste frångå ett synsätt där all verksamhet styrs av omedelbara kvalitetsmål (som ”peer review”). Vi måste också i någon utsträckning åter tillåta oprövade visioner.
2007-03-26

Du verkar inte ha den version av Adobe Flash Player som krävs!

Du kan ladda ner den här
Forskning.se