Webbfrågan
Är du oroad över klimatförändringen?

78% 0% 21%
Antalet svar:74
Nästa nummer
Den 26 mars

Befordra på didaktiska meriter
Varför tänker forskare och lärare olika – när de ofta är en och samma person, undrar fakultetspedagogen Susanne Pelger.
DEBATT
Den som betraktar en lärare och en forskare kan se att de med stor sannolikhet tar sig an sina uppgifter på olika sätt. Inom forskningen gäller systematiskt arbete: Inventering av tidigare undersökningar, problemformulering, metodval, hypotesprövning, analys och publicering.

Inom undervisningen däremot, är det ofta en intuitiv känsla som får råda. Det som gick bra förra gången går förmodligen bra nästa gång också, och det som inte gick bra behöver ändras. Hur har det kunnat bli såhär (när läraren och forskaren i många fall är en och samma person)?

Varje lärare uppfinner sitt eget hjul

Undervisning på universitet och högskolor är av tradition en privatsak. Varje lärare får uppfinna sitt eget hjul. I bästa fall konstrueras hjulet av ett helt lärarlag. Det är inte så vanligt att didaktiska diskussioner förs, mer än på ett informellt plan. Det är heller inte särskilt vanligt att resultat och erfarenheter från undervisningen görs publika, till exempel på konferenser eller i artiklar. Och det som inte syns finns ju som bekant inte. Är det då konstigt att forskningen har fått högre status än undervisningen? Knappast. Det konstiga är snarare att vi låter det förbli så.

Om undervisning och forskning ska värderas lika krävs – som jag ser det – två saker. Det ena är att undervisningen, liksom forskningen, måste utgå ifrån ett vetenskapligt förhållningssätt. Vi måste veta vad vi gör, hur vi gör det och varför. Det andra är att lärosätena måste skapa karriärvägar både inom undervisning och forskning. Som det ser ut i dag kan till exempel en högskolelektor meritera sig enbart genom sin forskning. Vilket får till följd att undervisningen betraktas som en inte alltför statusfylld bromskloss.

Undervisning och forskning kan berika varandra

Fram till nu har lärosätena stöpt alla i samma karriärform. I stället vore det väl klokt att uppmuntra och ta vara på ett bredare spektrum av kompetenser som rymmer både undervisning och forskning. Detta kommer inte alls att leda till någon uppdelning och separation – tvärtom. Om undervisning och forskning integreras kommer de också att stödja och berika varandra. En tydligare forskningsanknuten undervisning ger studenterna en bättre förståelse av forskningsprocessen och en bättre beredskap att arbeta projektorienterat med problemlösning i yrkeslivet. En undervisningsanknuten forskning förbättrar i sin tur förutsättningarna för framgångsrik handledning, gott ledarskap och goda omvärldskontakter.

Vid närmare granskning upptäcker vi att läraren och forskaren är mer lika än vi kanske trodde. De egenskaper som utmärker en god forskare, till exempel struktur, drivkraft, analysförmåga och kreativitet, gäller i högsta grad också för en god lärare. Det har bara tagit lite tid för oss att inse det. Forskarna har länge haft monopol på den akademiska karriären.

Erkänn undervisningens värde

Det är dags att tänka om och göra det möjligt för medvetna och skickliga lärare att nå docent- och professorskompetens på didaktiska meriter. Först när vi erkänner att undervisningen har samma värde som forskningen, och är beredda att behandla lärare och forskare lika, kan de få samma status. Ingen skulle förlora något på detta. Däremot skulle både undervisningen och forskningen ha allt att vinna.


Fotnot: Läs intervjun med SULF-ordföranden Christoph Bargholtz, som tycker att alla universitetslärare bör ha minst 30 procent forskning.
2007-02-26

Du verkar inte ha den version av Adobe Flash Player som krävs!

Du kan ladda ner den här
Forskning.se