Webbfrågan
Tror du att Sverige får Nobelpris före 2020?

35% 8% 55%
Antalet svar:45

Varför är beviljningsgraden högre för män?
Katrin Lundstedt-Enkel undrar om inte kvinnliga forskare har fler kringuppgifter än män – och därmed mindre tid för forskning.
DEBATT
Jag har läst Vetenskapsrådets statistik över dem som beviljats anslag i årets stora utlysning för NT respektive medicin (M). Jag reagerar på att beviljningsgraden var lägre för ansökningar skrivna av kvinnor än den var för ansökningar från män. Tittar man på siffrorna ser man att i en majoritet av de olika grupperna (Projektbidrag NT, Projektbidrag M, Anställning som forskarassistent NT … osv.) har män en högre beviljningsgrad än vad kvinnor har.

Det är enbart i NT-utlysningen som kvinnor har en högre beviljningsgrad, i grupperna ”Anställningar som postdoktorer i Sverige” (12,5 % för kvinnor och 9,3 % för männen) och ”Anställning som forskarassistent” (24 % för kvinnor och 12 % för männen). Men, dessa två kategorier utgör tillsammans bara ca 25 % av ansökningarna. I 75 % av ansökningarna har alltså ansökningar från män en högre beviljandegrad inom NT-området.

Totalt för alla ansökningar inom NT gör detta en beviljningsgrad på 20,75 % för kvinnor och på 22,9 % för män. Inom M är det ännu sämre, här blir beviljningsgraden totalt 27,2 % för kvinnor och 39,0 % för män.    

Varför är det på detta viset?

Jag skrev ett brev till Vetenskapsrådet och fick snabbt ett svar från Arne Johansson, huvudsekreterare NT, där det bland annat står:

”För projektbidragsansökningarna i 2006 års ansökningsomgång (305 från kvinnor och 1262 från män) var medelbetyget bland ansökningarna från män 3,17 medan motsvarande för kvinnor var 2,98. Någon analys av grunden till denna skillnad har inte gjorts, annat än den observation att de kvinnliga sökandes medelålder är cirka 2,5 år lägre än motsvarande för männen. Detta återspeglar den bild av som finns av en allt lägre andel kvinnor ju högre upp i tjänstehierarkin man tittar. Enkla uppskattningar ger vid handen att en sådan skillnad (0,19) i medelbetygsnivå borde korrelera till en skillnad i beviljandegrad på flera procentenheter”.

Om man granskar den enda statistik som finns, från ansökningar inom det medicinska området, där man har delat upp de sökande i ”Inkomna ansökningar fördelat på tid efter disputation” kan man se att även här har ansökningar från kvinnor i alla sju olika klasser (0-5 år efter disputationen, 6-10 år efter … osv.) en lägre beviljningsgrad än ansökningar från män. Till exempel har kvinnor med längre än 26 år sedan disputationen 43,8 % beviljningsgrad och männen i motsvarande grupp 56,2 % beviljningsgrad. Då kan ju i rimlighetens namn inte åldern ha någon betydelse!

Jag önskar mig en djupare analys om vad som ligger bakom den lägre beviljningsgraden för ansökningar skrivna av kvinnor, och att forskningsråden hela tiden arbetar för att utjämna sådana uppkomna skillnader. De beror nämligen enligt mig inte på slumpen. Om det enbart var slumpen som rådde skulle det inte se ut på detta vis år efter år. Om allt berodde på slumpen skulle man nämligen vissa år kunna ha högre beviljningsgrad för kvinnor. Så är dock aldrig fallet!

Hur ska forskningsråden kunna förändra sitt arbetssätt för att komma tillrätta med problemet?

Löser man problemet genom att införa enbart kvinnor i de olika beredningsgrupperna? Nej, inte alls, anser jag; tala om ojämlikhet. Då skulle kvinnliga forskares redan krympande tillgängliga tid minskas ytterligare.

Jag skulle vilja att kvinnliga respektive manliga forskares arbetsvillkor skulle analyseras på djupet. I en sådan analys skulle även alla de kringuppgifter en forskare utför ingå (kringuppgifter = uppgifter som inte är direkt relaterade till den egna forskningen). En av mina funderingar på en bakomliggande orsak är nämligen att kvinnliga forskare har fler kringuppgifter än vad männen har.

Om det skulle visa sig att det är på detta vis, ja då blir det i slutänden kortare tid över till forskningen för en kvinna än vad det blir för en man, och då följer en lägre beviljandegrad med som ett brev på posten... Eller beror skillnaderna i något annat som vi ännu inte kan diskutera för att vi inte vet om det? Allt detta skulle behöva undersökas och analyseras mycket noga.

Klart är att i en sådan djupare analys skulle allt, även forskningsrådens arbetssätt, behöva granskas. En sådan analys efterlyste Helena Danielson i sin debattartikel i Tentakel i december 2005 efter fjolårets sneda resursfördelning. Ger män pengar till män? som Claes Borgström skrev i sin debattartikel i Tentakel.

Ska denna typ av diskussion och kritik enbart föras som debattartiklar? När ska något konkret göras? Man kan ju inte förändra något om man inte vet vad man ska förändra!        
2006-12-18