Webbfrågan
Tror du att Sverige får Nobelpris före 2020?

35% 8% 55%
Antalet svar:45

"Män väljer män"
Foto: JämO
Claes Borgström, jämställdhetsombudsman.
DEBATT
Tre kvinnliga docenter på ekologiska institutionen vid Lunds universitet lämnar universitetet för att de, just i egenskap av kvinnor, hindras i sin fortsatta karriär. Det är självfallet djupt otillfredsställande ur jämställdhetssynpunkt.

Särskilt beklämmande är den statistik som de tre forskarna redovisar: trots en stadig ökning av andelen kvinnliga forskarstuderande vid institutionen så sker ingen motsvarande ökning av kvinnor högre upp i hierarkin. Deras beskrivning bekräftas av högskoleverkets statistik. Ju högre upp i den akademiska världen man kommer, desto färre kvinnor.

Män föredrar män

Genusforskningen visar att det finns en generell tendens i samhället att män väljer män, ett förhållande som brukar benämnas homosocialitet. Män föredrar män, helt enkelt.

Inom akademin tycks tendensen mot homosocialitet förstärkas genom ett manligt tolkningsföreträde över vad som ska betraktas som centrala vetenskapliga frågor, vilket i sin tur ligger till grund för rekrytering och medelstilldelning.

Det är sannolikt ett viktigt skäl till varför en jämn könsfördelning inte infinner sig på alla positioner automatiskt bara för att andelen kvinnliga forskare ökar. Men det är inte det enda skälet.

Universiteten ska bedriva jämställdhetsarbete

Vetenskapliga bedömningar kan inte regleras i lag. Däremot har universitet och högskolor, precis som alla andra arbetsgivare, ett ansvar för att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete och att motverka alla former av diskriminering på grund av kön. Jämställdhetslagen ger besked inom vilka områden det aktiva arbetet ska bedrivas och vilka verktyg som ska användas (4–11 §§).

7–9 §§ handlar om rekrytering. Där sägs bland annat att arbetsgivaren ska främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare. Arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män. Om det inte råder en i huvudsak jämn fördelning mellan kvinnor och män ”skall arbetsgivaren vid nyanställningar särskilt anstränga sig för att få sökande av det underrepresenterade könet och söka se till att andelen arbetstagare av det könet efter hand ökar”.

Ny regler på KI

1999 tillsattes 14 nya prefekter vid Karolinska Institutet, 13 män och en kvinna, trots att det fanns flera kvalificerade kvinnliga kandidater. Förfarandet anmäldes till JämO som gjorde en utredning. På förfrågan förklarade KI:s rektor att flera av de föreslagna kvinnorna avböjt prefektposterna med hänvisning till andra uppdrag. Rektor förklarade också att man skulle skriva om instruktionerna för prefekttillsättning, så att varje institution föreslår minst två kandidater, och att en av kandidaterna bör vara kvinna.

I sitt svar påpekade JämO vikten av att kvinnliga professor ges samma arbetsvillkor som sina manliga kollegor för att de inte även i fortsättningen ska ”välja att avstå” från att kandidera. JämO framhöll också att det krävs ett mycket medvetet ställningstagande och ett beslutsamt handlande vid varje enskild tillsättning om jämställdhetsläget ska förbättras.

Infinner sig inte av sig själv

Jämn könsfördelning infinner sig inte på arbetsplatserna av sig självt. De strukturer som ger män och kvinnor olika villkor i arbetslivet kommer inte att avveckla sig automatiskt. Jämställdhetslagen lägger ansvaret för det lokala jämställdhetsarbetet på arbetsgivaren. Det är en mänsklig rättighet att inte behöva bli diskriminerad på grund av kön. Det aktiva arbetet för att främja jämställdheten på arbetsplatsen innebär därmed ett väsentligt ansvar för ett demokratiskt samhälles vidareutveckling. Det gäller även inom forskarvärlden, och alldeles oavsett de vetenskapliga bedömningar som görs.

2005-11-21