Webbfrågan
Har du någon gång funderat på att hoppa av den akademiska karriären på grund av dåliga anställningsförhållanden?

86% 3% 10%
Antalet svar:152
Nästa nummer
Den 25 september

Är kemi ett utrotningshotat ämne?
Foto: J-O Yxell, Chalmers
Bengt Nordén är bekymrad för kemiämnets framtid.
Debatt
Det kan förefalla underligt om ett ämne som är så centralt som kemi är, med knytningar till utveckling av nya läkemedel och material, för att inte tala om att det utgör grund för alla biologiska processer, för livet självt och för vår miljö, skulle kunna ifrågasättas.

Men det är faktiskt så att både skolutbildningen i kemi och den uppmärksamhet som kemiska frågeställningar får i samhället är i avtagande - en trend som noteras inte bara i Sverige utan i flertalet andra så kallade utvecklade länder. Av någon anledning gäller detta däremot inte utvecklingsländer där ungdomen ofta är mindre blaisé och tvärtom visar stort intresse för universitetsutbildning i naturvetenskapliga ämnen inklusive kemi.

Det kan finnas flera orsaker till denna utveckling. Gemensam nämnare är okunnighet och fördomar, men det finns också ett utbrett misstroende som har att göra med att näringslivet historiskt inte utmärkt sig för ansvar för miljön, med kemiska utsläpp till följd, allvarliga biverkningar av läkemedel och så vidare, och inte sällan betett sig direkt cyniskt: rovdrift på naturtillgångar, mänskliga värden som sätts i andra hand etcetera.

Många fördomar om kemi

En "kemi-fobi" kan spåras långt tillbaka och till exempel avläsas i romanlitteraturen under hela 1900-talet. "Kemikalier" uppfattas negativt - det ryktas för övrigt att en statsminister nyligen ska ha sagt sig ha en vision om ett kemikaliefritt Sverige - utan att tänka på att den luft vi andas, det vatten vi dricker, ja vi själva, allt är kemikalier!
Här finns också en fördom vad gäller naturligt/biologiskt/nyttigt å ena sidan och onaturligt/kemiskt/skadligt å den andra, till exempel illustrerad av följande mening hämtad ur en populärvetenskaplig text: "Bio-monitoring reveals a toxic soup of chemicals in this animal".  Medan "bio-monitoring" (trots att det handlar om kemisk analys) framställs som något gott, framgår tydligt vad man anser om kemikalierna. Den som vet lite mer vet att inte sällan är det just tvärtom: det är i naturen vi finner det allra giftigaste!

Det är inte orimligt att anta att fördomar av detta slag leder till ett minskat intresse för kemi i skolan, och därmed minskad kemisk allmänbildning och högre utbildning, med påföljd att fördomarna ökar ytterligare - en ond cirkel alltså. Med minskande antal universitetsutbildade i kemi kommer antalet lärare med kemisk kompetens i skolorna också att minska, också här en ond cirkel med otrygghet och skepsis gentemot kemin som följd.  Här finns redan idag ett problem: många lärare som undervisar i kemi är egentligen fysik-, matte- eller biologilärare som i bästa fall kan en smula kemi - i sämsta fall kan de inte det: då utstrålar de osäkerhet (rentav rädsla) och är kanske sämre än ingen lärare alls.

Lyft fram det positiva

Vad kan vi då göra för att lösa dessa problem? Kunskap behövs ju, om inte annat för att förstå miljö- och andra problem med kemisk grund.
Jo, i stället för att klanka på lärarna, eleverna, samhällsmedborgarna och politikerna, kan vi i samhällsdebatten så ofta som möjligt lyfta fram de problem som behöver lösas och den kemiska kunskap som behövs för att lösa dem. Vi kan också lyfta fram de nya möjligheter som modern kemisk insikt erbjuder i olika sammanhang, i framtidens högteknologiska samhälle,  i medicinens tjänst etc.

Vi bör också se kemin i ett bredare perspektiv än vad som ofta görs - de molekylära vetenskaperna sträcker sig ju djupt in i fysiken (t ex nano-vetenskap) liksom in i biologin och medicinen.
Genom att knyta kemin fastare till fysiken och biologin med molekylen som röda tråd, i stället för att fjärma den från “konkurrentämnena”, uppnås ömsesidig respekt och förståelse - mentala och kunskapsmässiga barriärer bryts ned.

Ny satsning för att intressera unga

Ett internationellt program för att fördjupa intresset för och förklara molekylära vetenskaper - från nanovetenskap och kemi till molekylärbiologi och medicin, och för att åstadkomma tvärvetenskaplig överföring av kunskap mellan vitt särskilda områden, är "Molecular Frontiers" (MF), vilket initierades för ett år sedan av undertecknad och som nu engagerar kemister, fysiker, biologer och matematiker över hela världen, inklusive många nobelpristagare.

MF kommer bl a att arbeta med hemsidor och "thinktanks" där aktuella problem av betydelse för människor och miljö ska bearbetas. En särskild satsning för att intressera unga människor (under 15 år) för naturvetenskap i allmänhet och kemi i synnerhet kommer att genomföras. MF har börjat arbeta på frivillig basis, men nu även med stöd från bland annat Vinnova, för dessa uppgifter.

Det vore mycket olyckligt om kemiämnet så småningom skulle försvinna från skolschemat och från universitetsutbildningen. Visserligen kan kunskaperna återupptäckas inom olika ämnen allteftersom de behövs men utan kemi som skolämne och central vetenskap skulle detta bli mycket ineffektivt och tidskrävande - en återgång till medeltiden. Det vore  ett dystert scenario även om denna risk med välståndets tillbakalutade välbefinnande alls inte är ny: H.G. Wells förutspår i Tidsmaskinen en framtida uppdelning av samhället i rika, okunniga och vällevande människor på jordytan och fattiga, kompetenta och idoga tekniker i underjorden.   
2006-05-29