Webbfrågan
Tycker du att lärarundantaget ska tas bort?

32% 15% 51%
Antalet svar:52
Nästa nummer
Den 29 maj

Tarfala – en resurs att dra nytta av
Foto: Nils Lindstrand
Tarfala forskningsstation vid Kebnekaise.

Foto: Nils Lindstrand
Gymnasieelever från Stockholmstrakten studerar glaciärer på en Forskarskola i Tarfala.
Kombinera sommarens fjällvandring med en smått okänd juvel i den naturvetenskapliga forskningens krona.
Tarfala forskningsstation.
Forskningsstationen är belägen på 1 130 meter över havet i Kebnekaisemassivet och drivs av Stockholms universitet.

I Tarfala finns en unik och levande arktisk miljö som hittills främst utnyttjats för forskning inom glaciologi, klimatutveckling, meteorologi och hydrologi.
– Miljön i Tarfala lämpar sig också väl för exempelvis studier av vegetationsutveckling och akvatiska ekosystem, säger föreståndaren Gunhild Rosqvist.

Miljö för många projekt

Den dramatiska högalpina miljön kan dessutom stimulera till konstvetenskapliga projekt, och långa vistelser i en ganska extrem miljö är intressant ur psykologisk och sociologisk synvinkel.

På vintern och vid hårt väder kan förhållandena vara väldigt tuffa, men under stora delar av året är miljön lika njutbar som extrem. Det finns gott om växtlighet, men oftast i centimeterskala.

Scenerierna, med levande glaciärer och stora smältvattenforsar är unik. Obeskrivlig. Denna miljö är nu under förändring, glaciärerna smälter på grund av temperaturhöjningen och ny barmark koloniseras av djur och växter. Ekosystemen i vatten förändras, bland annat på grund av ändrade näringsförhållanden.

Drivs av Stockholms universitet

Tarfala forskningsstation drivs av Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, med en föreståndare, Gunhild Rosqvist (deltid), en forskningskoordinator, Peter Jansson (deltid) samt en heltidsanställd intendent, Henrik Törnberg.

Stationen nyttjas som bas av internationella och nationella forskare, för undervisning på universitets och gymnasial nivå och för vetenskapliga sammankomster.
– Ungefär hälften av resurserna används idag till monitoringprogrammet, som i framtiden förhoppningsvis kan finansieras med externa medel, säger Gunhild Rosqvist.

Mätningar sedan 1946

I år är det 60 år sedan Hans Ahlmann och Valter Schytt, vid dåvarande Stockholms Högskola började mäta snöackumulationen på Storglaciären, våren 1946, och snö- och isavsmältningen under påföljande sommar. Massbalansserien från Storglaciären är den längsta detaljerade serien av detta slag i världen, och utgör ett viktigt underlag för studier av kopplingen mellan klimat och glaciärer.

– Storglaciären är mycket väl undersökt och det finns mycket bakgrundsinformation att tillgå men ändå finns mycket kvar att undersöka, konstaterar Gunhild Rosqvist.

Gott om plats

Tarfalastationens monitoringprogram inkluderar även mätningar av andra glaciärers massbalans, avrinning i Tarfaladalen, meteorologi samt permafrost. Tillsammans ger dessa data en grund för bedömningar av miljöförändringar i en känslig arktisk miljö.

Tarfala rymmer idag ett kök med en stor matsal, en ny modern föreläsningssal, ett laboratorium, flera sovhus och förstås en modern bastu (den gamla blåste bort för några vintrar sedan).

Det finns alltså gott om plats att arbeta på, och utrymme att bo i. Tarfala kan ta emot grupper upp mot 30 personer.
2006-05-02