Webbfrågan
Ska publiceringsframgång/ citeringsgrad vägas in vid bedömning av ansökningar?

61% 2% 37%
Antalet svar:100
Nästa nummer
Den 2 maj

Är svenska forskare för dåliga för EURYI och EMBO?
Foto: ESF
Bertil Andersson, chef för ESF.
DEBATT
Det blåser nya vindar kring forskningsfinansieringen i Europa. Hittills har bedömningen av europeiska forskningsanslag inte enbart baserats på vetenskaplig kvalitet utan också inkluderat aspekter som tematisk profil, tillämpbarhet och så kallad juste retour.

Värdet av EU:s ramprogram som benchmark för svensk forsknings internationella ställning ur Vetenskapsrådets perspektiv har därför varit begränsat.

Spelreglerna baseras på excellens

Det nya europeiska forskningsrådet, ERC, som nu introduceras under sjunde ramprogrammet (FP7), kommer att radikalt förändra detta. ERC kommer att fungera som en European Champions League för forskning där spelreglerna enbart baseras på vetenskaplig excellens och kvalitet.

ERC:s främsta syfte är att höja forskningsnivån i Europa och stimulera till mer innovativ forskning. Men utan tvekan kommer ERC också att ge upphov till nya former av rankning mellan de europeiska länderna och deras universitet.

Orostecken

Sverige har varit en av förkämparna bakom tillkomsten av ERC och förväntningarna är stora att vi ska lyckas bra och att svensk forskning ska visa sig konkurrenskraftig. Det finns säkert fog för optimism, svenska forskare har normalt hävdat sig väl internationellt och Sverige ligger i toppskiktet vad gäller forskningsfinansiering. Men det finns också en del orostecken som inte bör ignoreras!

I två europeiska program, med hög profil och avancerad peer review, riktade mot yngre forskare har Sverige inte klarat sig i den internationella konkurrensen. Det första exemplet gäller EURYI (EURopean Young Investigator award) som drivs av European Science Foundation, ESF, tillsammans med EUROHORCS (European Heads of Research Councils).

Här har ett femtontal europeiska forskningsråd poolat resurser i en gemensam pott för att i internationell konkurrens finansiera yngre (max 10 år efter disputation) framstående forskare från alla discipliner.

Många sökande

Programmet har hittills drivits under två år (2004 och 2005) och totalt har 50 unga forskare vardera erhållit anslag om cirka 1,25 miljoner Euro (nära 12 miljoner kronor) för att finansiera sin forskning under en 5-årsperiod. EURYI attraherade de två första åren i medeltal 650 sökande.

Den första selektionen sker på nationell nivå varefter de 130 forskare som fått den högsta prioriteringen bedöms vidare på europeisk nivå. Detta sker i regi av ESF genom disciplinära paneler befolkade av mycket högklassiga forskare med stor erfarenhet av peer review. Bedömningskriterierna är enbart excellens och framtida potential och man kan därför säga att EURYI är en förövning till ERC.

Svenskar i reservlistan

Vetenskapsrådet gick med i EURYI 2005 och Sverige har alltså deltagit bara under ett år. Det var dock en stor besvikelse att bland de 25 unga forskare som fick den bästa bedömningen och som tilldelades ett EURYI anslag återfanns inte en enda svensk forskare. Faktum är att man fick gå ganska långt ned i reservlistan till rankning 37 innan man hittade den första svenska kandidaten.

Som väntat domineras EURYI av de stora länderna Storbritannien, Tyskland och Frankrike, men om man tar hänsyn till landstorlek har Schweiz, Nederländerna och inte mist Spanien lyckats bäst. Unga spanska forskare till exempel hävdar sig betydligt bättre än sina svenska kollegor i en process som är fri från juste retour och där peer review processen ligger på den allra högsta nivån.

Mönstret går igen

Nu ska man dock i ärlighetens namn understryka att Sverige enbart deltagit en gång i EURYI och man ska inte dra allt för stora växlar på det magra resultatet 2005. Men problemet är att mönstret går igen om man tittar på EMBO Fellowship Award, ett program som i hård internationell konkurrens belönar framstående unga forskare inom de molekylära livsvetenskaperna.

Detta program har löpt årligen sedan 2000 och totalt har 159 anslag beviljats. Noterbart är att av dessa har enbart tre gått till forskare verksamma i Sverige. Beviljningsgraden för detta program är låg, cirka 13 procent, men för ansökningarna från Sverige ligger den inte mycket högre än fyra procent.

Oroande inför framtiden

Statistiken från de två Europeiska programmen, om än begränsad, är oroande inför framtiden. Det är dagens unga forskare som kommer att stå för den framtida svenska forskningens internationella ställning och våra kommande möjligheter att attrahera forskningsanslag från ERC och andra internationella fonder.

Det är omöjligt i detta korta debattinlägg analysera orsakerna till de svaga svenska utfallen hos ESF och EMBO. Vad gäller EURYI kan det vara fullt möjligt att Vetenskapsrådet under sitt första år inte lyckats pricka rätt vad det gäller nivån hos de ansökningar man skickade till ESF och att utfallet 2006 kommer att bli bättre.

Är svenska forskare konkurrenskraftiga?

Men sammantaget, beaktande också statistiken från EMBO, måste man ändock ställa den obehagliga frågan om unga svenska forskare idag inte är tillräckligt framstående för att vara konkurrenskraftiga i internationella program när ribban läggs som allra högst.

Kan detta i sin tur bero på att det svenska systemet finansierar för många yngre forskare och därigenom inte förmår ge dem tillräckliga resurser för att etablera sig i forskningsfronten? Eller är det så att de svenska forskare som nått den meriteringsgrad som krävs för att kunna konkurrera i EURYI eller EMBO redan är så etablerade tjänstemässigt och har en tillräcklig forskningsfinansiering att de inte är motiverade att delta i den internationella konkurrensen?

Den nya europeiska forskningskonkurrensen medför nya möjligheter för svensk forskning men också nya utmaningar. Utan tvekan måste Vetenskapsrådet och andra forskningsfinansiärer inkludera denna nya verklighet i det strategiska tänkandet.

Fotnot: Läs artikeln om de svenska EURYI-kandidaterna i det här numret av Tentakel.
2006-03-27