Webbfrågan
Tycker du att den särskilda satsningen på starka forskningsmiljöer är bra?

14% 5% 81%
Antalet svar:100
Nästa nummer
Den 27 februari

Fusk bör anmälas till nationellt organ
Dag S. Thelle, professor Göteborgs universitet.
Världens kanske mest prestigefyllda tidsskrift, Science, har annonserat att det kan bli aktuellt att dra tillbaka en artikel som publicerats av en koreansk forskare om kloning.

Några veckor senare meddelar The Lancet att en norsk forskare kan ha fabrikerat data, och nu står det på New England Jurnal of Medicines hemsida att samma författare troligen har lurat också denna tidsskrift.

Hård press

I efterdyningarna av detta har många uttalat sig och ett genomgående tema är att forskare är som alla andra i dagens samhälle präglat av önskan om berömmelse och rikedom. Samtidigt pekar man på pressen som det vetenskapliga etablissemanget lever under, man ska vara produktiv och man ska vara på topp. Det är bara det som räknas. De som ligger på femte och sjätte plats glömmer man fort. Men, är det detta som ska driva forskningen?

Dagens universitetspolitik, och också forskningspolitiken, lägger ökande tyngd på kommersialisering och tilldelningen baseras på konkurrensprinciper. Ju fler publikationer man är med på, desto större blir tilldelningen till egen forskning. Det har konsekvenser för institutionens ekonomi. Den enskilda forskarens önskan om framgång sammanfaller med institutionens krav på nya anslag.

Rättvis behandling

Detta reser frågan om hur misstanke om oredlighet ska behandlas. Anklagelser om fusk är det mest allvarliga en forskare kan råka ut för, och med den nära kontakten mellan forskare på institutionen och högskolan borde man utveckla ett anmälningssystem som går förbi den egna huvudmannen för att säkra en rättvis och enhetlig behandling.

I USA kan forskare som fuskar bli ersättningsansvariga om de mottagit statliga bidrag. Då har staten anmält forskaren för missbruk av statliga medel. Institutionen som forskaren tillhör får då betala tillbaka tre gånger så stor summa som man mottagit i bidrag till projektet. Detta kan i sin tur leda till en marknad för så kallade ”whistleblowers” eller personer som tjänar pengar på att anmäla forskningsfusk.

Fusk bör få konsekvenser för alla

Det är inte uppenbart att detta är den bästa vägen att gå vidare, men fusk är missbruk av tilldelade medel och bör få konsekvenser för fler än förstaförfattaren på ett arbete.

Många har efterfrågat sanktioner och kontroller. I Norge hade man från 1984-2001 ett nationellt oredlighetsråd för hälsovetenskaplig forskning. Få fall behandlades, men i efterhand har man uppfattat att rådet ledde till en ökad medvetenhet och uppmärksamhet kring problemet forskningsfusk i forskarsamhället.

Fuskanmälan bör inte ske via universiteten

Norska ”Forskningsrådet”, motsvarigheten till Vetenskapsrådet, har lagt fram ett förslag om ett permanent nationellt utskott för att främja vetenskaplig redlighet. Man måste säkra öppenhet och insyn i forskningsdata, men denna insyn måste ligga under någon som inte har egna intressen i den aktuella forskningen. Ett sådant råd ska ta sig an allvarligare misstankar, medan mindre allvarliga saker ska tas hand om av institutionerna själva. Viktigast är dock den attityd som genomsyrar miljön. Här läggs ansvaret på forskarutbildningen, institutionerna och handledarna.

En idé som man bör överväga igen i Sverige är att misstanke om fusk ska anmälas direkt till nationella organ inom till exempel Vetenskapsrådet och inte via högskola eller universitet som i dag. Det kommer att säkra enhetlig behandling av alla inblandade, öka rättssäkerheten också för de oerfarna och mindre etablerade forskarna. Samtidigt ligger ansvaret för arbetet mot fusk på varje forskare och institution. Detta måste synliggöras i forskningsvardagen.
2006-01-30