Webbfrågan
Tror du att det går att bygga en kvantdator?

62% 3% 34%
Antalet svar:125
Nästa nummer
Den 19 december

Döp om foassarna och ge dem mer pengar
Foto: Uppsala universitet
Jan-Otto Carlsson, vicerektor Uppsala universitet.
DEBATT
Vägen in i högskolesystemet är för många en forskarassistentbefattning. Den är ett viktigt steg för att komma vidare i karriären. Det finns dock problem och det är hög tid att förbättra villkoren för forskarassistenterna så att de kan ge sig hän åt sin forskning och komma vidare i karriären.

Nedan belyser jag några vanliga risker den kommande forskar- och lärargenerationen utsätts för, samtidigt som jag ger förslag på förbättringar.

Byt ut namnet
Forskarassisten ska bland annat utveckla en egen forskningsprofil och meritera sig för fortsatt anställning, till exempel som lektor/professor. Namnet antyder dock något annat, nämligen att man är assistent. En vanlig uppfattning är att man ska vara assistent till en väletablerad professor.

Hur många forskarassistenter har inte blivit för mycket assistent och för lite självständig forskare. En enkel namnändring till en befattning som inte innehåller ”assistent” skulle förbättra situationen.

Ge startbidrag
Forskarassistenten hämmas också på grund av att inte tillräckliga resurser finns för att bygga upp den egna forskningsverksamheten. Det är få forskarassistenter som också får ett så kallat uppstartningsbidrag. De flesta är hänvisade till institutionens allmänna välvilja. Vetenskapsrådet (VR) har här en stor och angelägen uppgift att fylla. Låt de nya forskarassistenterna i landet söka uppstartningsbidrag för sina verksamheter. VR skulle tidigt få pejl var de nya forskarbegåvningarna finns och dessa skulle i sin tur få en bättre start.

Ge utrymme för pedagogisk meritering
För läraranställningar som lektor och professor inom högskolan krävs en god pedagogisk meritering. Det innebär att den forskarassistent, som tänker sig en fortsatt karriär inom högskolan, under sin forskarassistenttid måste bedriva undervisning. På grund av resursutvecklingen inom högskolan – inte minst inom teknik och naturvetenskap – har det blivit allt svårare att få undervisa på grundutbildningen. Det är ju de facto så att många högskolelärare får sluta på grund av resursbrist. I ett sådant läge är det inte lätt för en ung forskarassistent att tränga sig in och få den undervisningserfarenhet som måste till.

Förläng anställningstiden
Forskarassistenttiden är begränsad till fyra år. Forskarutbildningen är också fyra år men för de flesta blir den fem år på grund av undervisningsåtaganden. Ingen forskarassistent kan alltså följa en doktorand från början till slut.
En viktig del för forskarassistenten är ”inskolningen” till handledare. Visserligen kan man få erfarenhet av forskarutbildningens olika stadier från olika doktorander men att följa en doktorand från början till slut ger en helt annan erfarenhet.

En förlängning av forskarassistenttiden till fem år skulle skapa bättre förutsättningar att skaffa sig en pedagogisk meritering också från forskarutbildningen.

Fo-assar till excellenta miljöer
Praktiskt taget alla forskningsfinansiärer i landet satsar på så kallade excellenta forskningsmiljöer. Väldigt få finansiärer berör problemet att få in forskarassistenterna i dessa miljöer. Forskarassistenten har i början av sin anställning oftast en svårbedömd meritering och relativt få forskarassistenter kommer in i dessa miljöer bara på grund av definitionen av dem. Om det är några miljöer forskarassistenterna skall finnas i är det väl i de excellenta. Forskarassisterna är ju framtidens forskare i landet. Varje forskningsfinansiär i landet borde i sina bedömningar av excellens också inrymma hur återväxt och inskolning i miljön klaras av.

Min slutsats är: Låt forskarassistenten få optimala möjligheter att utvecklas inom högskolan. Jag är övertygad om att om vi lyckas eliminera några av de ”klämrisker” som finns för denna kategori kan vi i det långa loppet förbättra rekryteringen in i högskolesystemet och höja kvaliteten i både forskningen och undervisningen.
2005-11-21