Kommentera "Tjänstestrukturen på väg att ändras"
Tentakel

Anmäl

Tenure-track

Ordet "tenure-track" används allt oftare i diskussioner eller artiklar. Det står ofta klart att det används utan närmare kunskap om uttryckets innebörd. En genomläsning av http://en.wikipedia.org/wiki/Tenure rekommenderas samtliga debattörer.

Ett huvudproblem är sedan många år en extrem överantagning av doktorander. Doktorander som bara ses som billig arbetskraft. En lösning skulle kunna vara att dra in eller mycket kraftigt minska statens bidrag per examinerad doktorand och istället använda pengarna för att ta bort eller kraftigt minska arbetsgivaravgiften för lärare och forskare inom universitet och högskolor.

Jmf. 18600 registrerade doktorander med de 10218 tillgängliga tillsvidareanställningarna.
Tveksamt om ens hälften av de årligen examinerade doktoranderna finner adekvata anställningar inom industrin eller kommunal/statlig verksamhet utanför högskolan.

Martin  H
2007-01-11
17:42:52
Anmäl

Tjänstestrukturen är MYCKET värre än så..

Jag skulle vilja poängtera att redovisningen av antalet anställda inom olika tjänstekategorier, med ursprung från HSV, ger en missvisande bild av konkurrenssituationen om fasta tjänster. Inom gruppen tidsbegränsade tjänster (doktorand, post-doc, 'forskare' och forskarassistent, och viss del av biträdande lektorer), är 'omsättningen' på folk så mycket större i denna grupp än i gruppen 'tillsvidareanställda' (lektorer och professorer). En forskare får vanligen en fast tjänst i 40-årsåldern, och sitter följdaktligen på den i ca. 25 år. Alltså lösgörs i snitt 1/25 av dessa tjänster/år, vilka kan utlysas i konkurrens.

Icke-tillsvidareanställda avslutar sina kortfristiga tjänster efter ca. 2 år (post-docs), 4 år (doktorander och fo-assar), och för forskare som går på lösa pengar oftast ännu kortare tid.

Om detta perspektiv appliceras på de siffror som HSV tagit fram, finner man att 400 fasta tjänster frigörs varje år, medan över 10000 forskare i tidigare karriärsteg avslutar sina förordnanden.

Meriteringsstegen mellan doktorand och lektor bör betäcknas som flaskhalsar i karriärvägen som tjänar som kvalitetssållning, ett nödvändigt verktyg för att upprätthålla kvalitet. Frågan är dock dels om sållningen inte är orimligt hög, dels var på vägen sållningen primärt ska ske, för samhällsekonomins och individens bästa.

Låt oss hypotetiskt gissa att 10% av de nydisputerade, 50% av post-doktorerna, 50% av forskarassistenterna och 50% av 'forskarna' vars tjänster varje år tar slut, vill och kan anses ha tillräckligt hög kompetens att söka en fast tjänst. Dessa, sammanlagt 3500, kommer att konkurrera om 400 tjänster.

Jag anser att inte bara den akademiska tjänstestrukturen bör ses över, utan man måste börja dimensionera doktorandintag och 'placera' följande flaskhalsar på ett mer genomtänkt sätt. De som kommit långt i karriären (fo-ass bör har en 50-75% chans att få en fast tjänst, vilket är ungefär den nivå som tenure-tracksållningen ligger på de bättre universiteten i USA. Den hårda sållningen bör ligga tidigare i karriärvägen.

Man argumenterar ofta från politiskt håll att doktorander inte framförallt utbildas för akademin, utan ska ut i näringslivet. Nu är det uppenbarligen så att det svenska näringslivet inte uppskattar denna kompetenta arbetskraft tillräckligt, d.v.s. alldeles för många doktorerar.

Karin Schmekel
2007-02-01
15:47:19
KOMMENTERA:
Förnamn:

Efternamn:
Rubrik:

E-postadress (Visas ej):

Kommentar:
Kontrollfråga:
Vad är 4 multiplicerat med 2:
SKICKA 
REGLER