Kommentera "Forskning är en kvinnofälla!"
Tentakel

Anmäl

Svensk post-doc ironi

Min fru har just fått post-doc anställning i Sverige, men det ironiska är att vi sedan några år tillbaka bor i Kanada. Så det blir jag som får ta hand om barnet - för inte fick vi nåt medföljandebidrag. Hon har forskningspengar här men tycker det är bättre för karriären att vända hem ett år för kontakter inom Sverige. Dessutom åker hon till ett roligare projekt...

Fredrik Sundström
2006-10-30
16:14:07
Anmäl

Medföljandebidrag finns redan

Inom statliga sektorn finns URA-avtalet som reglerar utlandsvistelse (se under Utlandstjänstgöring på Arbetsgivarverkets hemsida). I URA ingår medföljandebidrag. Som alltid gäller naturligtvis att någon ska täcka kostnaderna. Där borde VR-kunna ställa upp.

Terold
2006-10-30
16:49:58
Anmäl

Helhetsgrepp saknas

Håller med om mycket i artikeln!

Det som saknas är ett helhetsgrepp på den akademiska karriären efter disputation. Är syftet från statens sida att få hög kvalité på forskning och högre undervisning i Sverige, eller är man helt inriktade på doktorsexport till utlandet? Även om man lyckas få hem en hel del, så sker ju en tydlig selektion med avseende på anpassningsbarhet och inte på vetenskapliga meriter, vilket man kunde tro var fallet.

Den utlandstjänstgöring som Terold beskriver ovan finns väl knappast på något universitet idag? Det gäller väl snarare ambassadpersonal och liknande. Däremot hade det varit utmärkt om dessa villkor hade kunnat tillämpas för akademiskt arbete i utlandet!

Mitt förslag är då att dagens post-doc-arbete inkluderas i en ny sammanhållen och förlängd fo-ass-tjänst. Arbete vid annat universitet, i världen eller i Sverige, ska ingå i tjänsten. Då hinner ett nytt projekt få fart och man skapar de nödvändiga kontakterna och får nya perspektiv, samtidigt som man slipper oroa sig för en kraschad social situation. Dessa tjänster skulle kunna fördelas av både VR och universiteten. Det viktiga är att den anställde kvarstår i den svenska socialförsäkringen kan få medföljandebidrag.

Tobias Wass
2006-10-30
18:58:21
Anmäl

Tack Åsa!

Tack, Åsa, för en sådan bra och tydlig formulerat sammanställning om situationen för yngre forskare utan fast anställning. Många känner säkert igen stora delar av sin egen situation! Särskilt bra att du inte bara diskuterar foasssituationen i sig, men att du även tar hänsyn till doktorandsutbildning och postdoc-situationen! Jag håller särskilt med dig att "Postdokar behöver föräldraledighet" och att deras "utsortering ur våra sociala försäkringar" är orimlig!

Angående "medföljandebidrag för postdocpartners" så känner jag mig osäkert om jag verkligen förstår det riktig som du menar, men jag fick från VR ca. 3000 SEK/månad ( en returflygbiljett) åt min sambo som följde med mig till England. Det har kanske inte varit tillräcklig i praktiken (särskilt inte med tanken på hur mycket min sambo's utbildning kostade vid Oxford universitet; ca. 140 000 SEK/läsår), men jag minns att det har varit mycket avgörande för min sambo i sin beslutfattning på den tid, och uppfyllar antagligen URA-kraven som Terold nämnar i sin kommentar. Kanske det har varit annorlunda på din postdoctid, dvs. innan 2003? Jag var ja en av de som fick postdoc pengarna från VR när VR tog över postdoc-programmet från STINT (som hände någongång i november 2002)...

Raimund Feifel
2006-10-31
00:02:07
Anmäl

Heja

Hej Åsa,
du har naturligtvis rätt i allt. Den springande punkten är som vanligt låg finansiering av forskning. Beträffande bedömningar av ideer kan jag tillägga att det till och med är så, att ett enkelt dataprogram kan förutsäga vilken som kommer att få en tjänst. Ändå tar det två år för dem att bestämma sig. Programmet heter Aceplace, och har nu tre gånger av tre tagit ut samma toppkandidat som externa granskare vid riktiga ansökningsomgångar! www.aceplace.com

Tord Hjalt

Tord Hjalt
2006-10-31
09:15:53
Anmäl

Tack Åsa

Hej Åsa,
Det är lite roligt och märkligt att det bara är män som har svarat på din artikel Åsa, hitills iallafall. Antingen är det inga kvinnor som läser artikeln, eller så är det lite som vanligt (inget ont menat alls) att kvinnor håller med i det tysta....Jag tror att du har rätt i det mesta du skriver, och jag skriver "tror" därför att jag ännu så länge endast har kommit till doktorandstadiet och inte hunnit uppleva resten. Men jag har tänkt mycket på vad som händer sen, och ett är säkert, jag kommer inte att sitta kvar i forskarvärlden som den ser ut nu. Det måste finnas andra alternativ för någon som disputerat!

Caroline Nyholm
2006-10-31
09:58:11
Anmäl

Ersätt foass med bitr. lektorat!

Jag håller med om att det som i första hand behövs är ökade fakultetsanslag. Detta skulle låta institutionerna ta hand om tjänster på alla nivåer och frigöra medel från forskningsråden till projektanslag. Därmed är det enklare att införa en tjänstestruktur som tillåter en karriärplanering från disputation fram till fast anställning. Efter en postdoc period kan nästa steget vara en tjänst som biträdande lektor. Vid denna punkt ska det gå att bedöma de vetenskapliga (men i vanliga fall inte de pedagogiska) meriterna med tanke på tillsvidareanställning. Det pedagogiska problemet åtgärdas genom att befordran till tillsvidareanställd universitetslektor villkoras av universitetspedagogisk utbildning samt väl genomförd undervisning på lektorsnivå under ett års tid. Ett sådant system med en mycket kortare och mer transparent väg till en tillsvidareanställning skulle i viss mån avdramatisera beslutet om att försöka sig på en forskarkarriär, ett beslut som påverkar inte bara individen, men även dennes familj. Jag tror att nyckeln till fler kvinnliga professorer ligger här.

En (man, med en familj med stort tålamod) som just har fått tillsvidareanställning 12 år efter disputationen.

Henning Schmidt
2006-10-31
10:45:09
Anmäl

Viktiga frågor även för män

Hej Åsa,
Tack för en bra och tänkvärd artikel. Problemen du beskriver inom strukturen av den svenska forskarkarriären är högst påtagliga för kvinnor idag. Ju längre vi kommer i vårt gemensamma jämställdhetsarbete i Sverige desto mer kommer även män att känna av dessa problem. Även män behöver ju kunna ta ut föräldraledighet och få kompensation för bortfall av sin partners höga inkomst vid postdoc utomlands. Både kvinnor och män tjänar på att vi kommer tillrätta med tjänste- och finansieringssituationen för forskare i Sverige. Själv är jag stipendiefinansierad postdoc i Sverige och försöker att ta varje tillfälle i akt för att belysa både jämställdhets- och finansieringsfrågor vid min fakultet. Ju mer vi diskuterar dessa frågor desto större är chansen att vi kommer fram till en bra och rimlig lösning för Sveriges forskare framöver.

Pernilla Glader
2006-10-31
11:00:53
Anmäl

Bra Åsa!

Tack Åsa för att du belyser problemet med att kombinera barn och forskarkarriär. Är själv mamma och post doc med stipendie. En svår kombination om man vill ha flera barn eftersom man blir utförsäkrad från systemet när man har stipendie. Fällan som uppstår är att enda sättet att behålla min sjukpenningsgrundandeinkomst (SGI) är att bli gravid med nästa barn inom 1 år och 9 månader från mitt första barns födelse. För mig, som vill ha flera barn än ett, innebär det att jag kanppt hinner komma ut i akademin innan det är dags att bli gravid igen, delvis av ekonomiska skäl... precis som jag har valt att göra en postdock i Sverige och inte utomlands av ekonomiska skäl. Tack för en bra artikel!

Madelen Lek
2006-10-31
11:26:46
Anmäl

Ett gemensamt mål!

Som kvinnlig "medföljare", tycker jag att det du skriver är bra och på tiden. Jag förstår dock inte din slutsats. Hur hamnade den här vettiga diskussionen ännu en gång på jämställdhetsfrågan?

Jag skulle önska att alla ni och vi (era partners) som påverkas av detta otrygga system kunde ha ett gemensamt mål, dvs att tillsammans och gemensamt kräva möjligheter till långsiktigare personliga satsningar som bygger på MERITER istället för dolda och halvt dolda kvoteringar utifrån kön, etnisk tillhörighet, ålder, personliga kontakter, politiska kontakter osv!

Aviva Suskin-Holmqvist
2006-10-31
12:04:46
Anmäl

Bra Åsa!

Jag tillhör, precis som du, de lyckligt lottade med en foass från VR. Det lyckorus jag kände från början över att helt och fullt få ägna mig åt forskning har med ökad insikt i systemet övergått till ett mer desillusionerat stadium. Jag kan nu ifrågasätta om VR:s handlande att tillsätta foassar egentligen är etiskt försvarbart då det inte finns någon väg därefter. Själv är jag 47 år, 2-barnsmor och tjänstelös om några månader. Forskningen? Jo tack, den har gått bra med!

Ewa Roos
2006-11-01
16:32:42
Anmäl

Otydliga nätverk

Väl skrivet Åsa! Osäkra karriärsvägar missgynnar absolut kvinnor. Liksom alla de män som även de slås ut på vägen. Vilka män är det då som systemet selekterar fram? Och är det dessa män universiteten som helhet är mest betjänta av att ha kvar?

Framför allt menar jag att de otydliga nätverken är ett bekymmer för många kvinnor ? ju längre man kommit i karriären desto mer inser man vad som menas med Att Slå i Glastaket. Men hur kommer man åt det problemet? Jag tror det går, men det tar lång tid.

Själv tillhör jag en av dem som slutat och påbörjat en ny karriär medan jag ännu är rimligt attraktiv på arbetsmarknaden utanför. Till er kvinnor som är kvar vill jag säga: Håll ut!!! Det måste bli bättre tider (=mer jämställdhet) även på universiteten.

Ulrika  Rosengren
2006-11-09
17:30:21
Anmäl

osäker forskarframtid i Sverige öht

Den osäkra framtiden som forskare är ett problem att ta itu med för bägge könens - och för Sveriges - skull. Men det talar säkerligen inte till jämställdhetens fördel att det är så svårt för yngre forskare i Sverige just nu.
Jag hör till dem som kommer att göra flera post-doc utomlands och t.om. haft lyxen att välja mellan olika anbud. Jag är barnlös och "lättrörlig" men det känns likafullt jobbigt att kuska runt mellan olika ställen i väntan på möjligheten att få komma tillbaka till Sverige, där jag helst vill vara. Men för att kunna skaffa familj och en stabil tillvaro i Sverige så återstår just inte så mycket annat än att söka sig utanför akademin. Det känns dystert.

Sofia Dahl
2006-11-20
21:26:23
KOMMENTERA:
Förnamn:

Efternamn:
Rubrik:

E-postadress (Visas ej):

Kommentar:
Kontrollfråga:
Vad är 2 multiplicerat med 3:
SKICKA 
REGLER