Kommentera "Inför regler för vetenskapligt författarskap!"
Tentakel

Anmäl

Ja, vi behöver ett nytt system, men nej, vi behöver inte en nationell särlösning

Alexandra Krettek gör ett välkommet inlägg som aktualiserar problemen kring författarskap. Jag kan bara instämma i att nuvarande ordning i vissa sammanhang blivit till ett institutionaliserat system av fusk (låt oss kalla saken vid dess rätta namn). Detta är allvarligt då det undergräver tilltron till det vetenskapliga meritvärderingssystemet och skapar orättvisa bedömningar av forskares insatser.

Jag kan dock inte instämma i att vi bör skapa en "nationell rekommendation" för hur vi i Sverige själva bör se på frågan. En eventuell rekommendation bör snarare gälla att vi inom den svenska vetenskapen sluter upp bakom de två stora internationella riktlinjer som redan existerar på området, från Council of Science Editors respektive International Committee of Medical Journal Editors (tillgängliga genom CODEX: http://www.codex.vr.se/oversikter/etik/pub.html).

Dessa riktlinjer klargör vad som internationellt godtas som legitimt författarskap. Höll vi oss till dem kunde vi kalla saker vid dess rätta namn redan idag.

På längre sikt tror jag dock att vi bör gå den väg som Alexandra Krettek framhåller: att författarskap ersätts av en lista som i detalj räknar upp vad varje författare bidragit med. Vi bör med andra ord göra som i filmens värld: ge var och en ett erkännande för den roll som han eller hon faktiskt haft. På så sätt kan både "verkets regissör" och den som tillhandahåller kaffe få ett rättvist erkännande för precis den insats denne gjort.

En sådan förändring måste dock ske i hela det internationella vetenskapssamhället i stort. Om bara Sverige införde en sådan ordning skulle vårt meritsystem inte längre vara jämförbart med andra länders.

Vi bör alltså först stryka under att rådande riktlinjer skall gälla fullt ut även i Sverige, sedan arbeta i internationellt samarbete för att en ordning kommer till stånd som slutligen kan göra slut på den tvivelaktiga praxis som idag råder på sina håll.

Stefan Eriksson
2005-12-20
10:21:12
Anmäl

Fler forskare i medierna

Min personliga uppfattning är att forskare måste synas oftare i medierna. Jag upplever att många forskare är rädda för att publicera sina rön i media. Ett öppnare förhållande skulle främja hela universitetsvärlden. Som alla vet finns det många intressanta avhandlingar som aldrig når utanför institutionerna.
God Jul och Gott Nytt år önskar
Björn Nyström

Björn nyström
2005-12-20
11:39:22
Anmäl

Regler inte förenliga med fri forskning

”Kompis- eller gästförfattarskap” i vetenskapliga artiklar är ett otyg. Lika förkastligt är det att utelämna namnen på dem som bidragit substantiellt i ett forskningsprojekt. Båda företeelserna bör fördömas; på den punkten har Alexandra Krettek helt rätt. Frågan är dock om införandet nya regler är rätt väg att gå. Forskningen bör vara så fri som möjligt, d.v.s. inte kringgärdas av tvingande regler. Det bör gälla även för tillkomsten av slutprodukten, den vetenskapliga artikeln. Ända sedan den moderna vetenskapens början har man överlåtit på de inblandade själva att komma överens om författarordningen. Om det finns ett problem (jag är inte övertygad om att det är så omfattande, och spritt till alla vetenskapsområden) är det självsanering som borde gälla. Detta är ju närmast en fråga om etik. Möjligen kan man, som de anförda exemplen visar, utforma rekommendationer, ett slags hederskodex, på området. Standardiserade mallar ökar inte kreativiteten hos forskarna.

Ett strikt regelverk skulle dessutom kräva att efterlevnaden kontrolleras (hur gör man det?), och att det finns sanktionsmöjligheter (vilka?) mot dem som inte lyder. För den som har för vana att agera oetiskt är det naturligtvis enkelt att lämna in oriktiga intyg till en tidskrift.

Att använda Hollywoods metod och lista samtliga inblandande (som Stefan Eriksson förordar) förefaller en smula överdrivet. Det är väl normalt av begränsat intresse att få veta vem som var ”personal assistant to Mr. De Niro”, och vem som kokade kaffet i forskarlaget?

Dan Holtstam
2005-12-22
14:30:58
Anmäl

Överdrivet?

Dan!

Jag menar bara att de som idag sätts upp som författare för att det är (vilket ofta sägs) "enda sättet att ge dem credit" - exempelvis tekniker, labbassistenter eller handledare som arbetat i periferin men varken står för forskningsresultaten eller skrivit artikeln - på ett bättre sätt skulle få just den uppskattning de är värda om det stod vad de faktiskt bidragit med. Det skulle också göra det lättare att bedömma meriteringen hos en enskild forskare. Hur gör man idag om man har en författare som står som trehundrade författare på ett antal artiklar i partikelfysik som har över 1000 författare? Hur skall du kunna bedömma vilken forskningskompetens denna person har när han/hon söker anslag?

Som jag ser det är ett system vari var och ens meriter faktiskt går att utläsa enda sättet att kunna förmedla tjänster och anslag på ett rättvist och rättsäkert sätt.

Stefan Eriksson
2005-12-28
11:26:32
Anmäl

Andra lösningar

Stefan Eriksson berör här ett extremfall, publiceringen inom partikelfysiken. Mig förefaller det lämpligt att generellt (som redan är fallet på en del håll) avtacka perifera medarbetare i ett slags "acknowledgement", snarare än att rutinmässigt göra dem till medförfattare.

Den vetenskapliga artikelns syfte är ju primärt att förmedla nya upptäckter; den är nog tyvärr inte bra ett instrument för att skapa rättvisa. Möjligen skulle man kunna tänka sig att forskare i samband med ansökningar ombads definiera sina egna insatser; det kravet förekommer ju redan nu på en del universitet när man söker docentur där.

Dan Holtstam
2006-01-02
11:43:17
KOMMENTERA:
Förnamn:

Efternamn:
Rubrik:

E-postadress (Visas ej):

Kommentar:
Kontrollfråga:
Vad är 5 minus 4:
SKICKA 
REGLER